Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafino från Ota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
närmade sig, och der de branta, väldiga klippväggarne
skyddade båda sidorna, under det i bakgrunden, åt
hvilken Serafino vände ryggen, öppnade sig en mängd
små gångar och klyftor under berget, hvilka bildade
en labyrint af tvärgångar, hålor och grottor till rädd-
ning för den fredlöse men till förtviflan för gensdar-
merna.
Koltrasten qvittrade i trädtopparne, den friska
hafsbrisen satte makiriset i en svag, böljande rörelse,
och Serafino satt och sjöng, medan han flätade på sin
spånkorg.
Plötsligt tystnade han, lutade sig framåt och lyss-
nade. Zambo kom fram ur skuggan och morrade. Då
banditen vek makibuskarne åt sidan, såg han nere på
gångstigen en man röra sig uppåt mot honom. Han
grep bössan, som stod stödd mot klippan, och fortfor
att stirra ned mot stället, förvånad öfver det obekym-
rade lugn och den säkerhet, hvarmed mannen fortfor
att närma sig. Hunden morrade icke längre, den skälde,
tjöt af glädje och begaf sig derefter våldsamt springande
åstad nedåt stigen. Äfven Serafino tycktes hafva
blifvit lugnare och tog åter till sitt arbete.
En stund derefter visade sig Luigi, beväpnad med
en tjock käpp, stönande och ansträngd af den mödo-
samma vandringen. Han orkade knappt släpa sig bort
till Serafino, der han lät sig falla ned på marken bred-
vid honom.
»Ja så, der är duc«, utbrast han med den barska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
