Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafino från Ota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han stod framför henne, väldig och stor, med
mannens fasta vilja preglad i hvarje drag; han försökte
framlocka ett leende på hennes torra och samman-
knipna läppar, han jublade som en fogel, hvars bur
har blifvit öppnad; hans själ såg från mörkret in i en
rik och strålande framtid.
»Jag förstår din mening, Serafino. Du har för-
stått att lägga beslag på mig, och jag måste lyda din
befallning. Jag reser, och du följer med, jag eger ingen
vilja mera.«
»Du gör mig orätt<«, sade han och skakade sorgset
på hufvudet. »Jag är icke så egennyttig, som du tror,
och jag har under de sista dagarne tänkt mera på dig
än på mig sjelf.«
»Nå ja, hvem vet<g sade hon med ett kokett
leende, »kan hända — jag lofvar ingenting — det är
ju möjligt, att allt kan bli godt; men var nu uppriktig
och säg, hur du kom på den idéen, att det skulle finnas
någon, som höll mig tillbaka här.«
Han betraktade henne stadigt och forskande, det
var, som om hans strålande ögon ville läsa hennes in-
nersta tanke. >»Ryktet har långa vingar«, sade han,
jag hör så mycket der uppe. Låt oss icke tala mer
härom, jag har frågat, och du har svarat. Om åtta
dagar lemna vi Corsica, räck mig din hand, Toussainte,
och stirra inte så modfäld framför dig, om åtta dagar
falla våra bojor. Josef, Maria och Jesus beskydde dig
till dess.« :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
