Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Jag begifver mig till Stockholm. Mitt inträde och första öden i denna namnkunniga Hufvudstad, samt min första tur och otur i spel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f*V
°9
örat, kanske du fått för litet; ånej, sade
jag, det passar inte. Nöjd med min vinst
spelade jag nu icke mer, utan följde
Lun-sings råd, att bjuda honom på en toddi,
och stod endast med mitt glas i handen
och betraktade sällskapet , hviiket för
någon annan, som gjort
mennisko-kännedom till sitt studium, kunnat vara rätt
lärorikt — Unga gossar, i hvilkas anleten
prägeln af dumhet och oduglighet var
tydlig, stodo der så blodröda och tafatta,
sedan sista plåten var sprungen; andra,
hvilkas magra utseenden förrådde tidiga
utsväfningar, stodo åter bleka som
mumier och inöfvåde sina anleten till
framtida spelare* fysionomier; detta föreföll
snig väl ömkansvärdt, men icke sa
underligt, ty att ungdom och visdom sällan
följs åt hade jag ofta hört sägas, men att
äldre gifta karlar med Svensksunds
medaljer och stjernor, som ägde barn och
familj, och förmodeligen, som tjenstemän,
ickeöfverflödiga inkomster, suto der och,
efter hvad deras ansigten utvisade,
hellre ledo ångerns marter och afgrundens
qval, Öfver förlusten af sina penningar,
i ett obehagligt fullrökt och trångt rum,
än att hemma sitta och röka sin rena
pipå god tobak i lugn, det förstod jag
alldeles icke, och frågade derföre Lunsing
huru sådant var möjsigt. Han tycktes
aldrig hafva tänkt på den saken, men
svarade, förmodligen ändå ra* t, att de
kanske tappat förut och nu ville ha resurs —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
