Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grefven.
Ali! Det är en ypperlig list! (till Emilie.)
Jaså, du tycker inte om list? ja men jag
är diplomat, jag tycker om den; det vill
säga, om «len är fin oq1i utföres bra.
(Betraktar August geuom sin lorgnett.) Det är
således din man — ? Gratulerar till valet!
Emilie (mycket förlägen)
Han — han behagar er?
Grefven.
Ganska mycket! — Men det är inte
underligt; hans yttre är öfverraskande likt...
skulle du tro det? han ser alldeles ut så
som jag föreställt mig honom.
Emilie.
Verkligen?
Grefven.
Drag för drag. Jag har sagt åt mig
sjelf: så och så måste den unge baron
Liljedahl se ut; — der har jag mitt
porträtt lifslefvande.
August.
Jo, jo, en gammal diplomat! Ni har
fått en instinkt att träffa det riktiga.
Grefven (sjeljfömöjdt)
Som ni ser. — En stol, min neveu!
August Qwiskande till
Emilie, i det han går förbi
henne för att hemta stolen■)
Ert förnamn?
Emilie (hviskande.)
Gud! hvartill har ni förmått mig!
August (som hemtat stolen,
hviskar i det han
kommer tillbaka.)
För himlens skull, ert förnamn!
Emilie (ovilkorligt.)
Emilie.
August (framställer stolen.)
Herr onkel!
Grefven (sätter sig.)
Mycket förbunden, min charmante neveu.
August.
Men Emilie, du glömmer alldeles att
vår gode onkel kan behöfva några
för-friskningar.
Emilie (öfverraskad.)
Ah, det är sannt. Tillåt....
Grefven.
Nej, nej, blif qvar! Jag behöfver
ingenting annat, än att se mig lycklig på
er kärlek.
August (går bort till Emilie
och lägger armen
kring hennes HfJ
Nå, min lilla söta Emilie, glädjen gör
dig ju alldeles förvirrad.
E milie (vill slita sig lös.)
Det är för mycket — jag kan inte ...
Grefven (ifrigt)
Nej, nej, blif stående.
August.
Med nöje. (blir stående i samma ställning
och ser med ömhet på Emilie.)
Grefven (betraktar dem
genom sin lorgnett.)
Ett vackert par!.. riktigt vackert!
skapade för hvarandra!... Sätten er, mina
barn.
August (shjndar att
framsätta stolar och
hviskar derunder tiU
Emilie)
Nå, det går ju förträffligt! (De sätta sig.)
Grefven.
Hä, hä, hä! Ta’n er nu i akt; nu
kommer examen.
Emilie (afsides.)
Hvad har jag gjort!... och det är för
sent att bekänna!
Grefv en.
Jag ser med stor glädje, att ödet gjort
allt för er lycka, men — ären J också
lyckliga? Svaren mig uppriktigt; mig för
man inte bakom ljuset — Jag är diplomat!
August.
Jag har blott ett svar att ge, och i
sanning, det kommer från mitt lijerta! ja
är den lycksaligaste äkta man; min hustr
är en engel.
£ Ofa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
