- Project Runeberg -  Onkel är diplomat. Komedi i en akt /
9

(1856) Author: Thomas Overskou Translator: Jonas Philipsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Grefven.

Bravo, bravo! Men hvad säger hon om
er, min unge herre? Få nu se, om ni
förstått att behaga henne så, att hon kan
inlägga samma värme i sitt svar. Nåväl
Emilie?

Emilie (far upp ur de
tankar, hvari hon varit
fördjupad.)

Onkel! — Ni sade? —

Grefven.

Ar du nöjd med din man?

Emilie (lifligt.)

Min gud, kan ni fråga det? Det skulle
vara en förolämpning mot honom ifall ni
kände honom, och mot mig, onkel, mot
mig; ty jag vore bra otacksam, om jag
inte älskade honom af hela inin själ. Ilan
är så öm, så god; han lefver endast för
mig. uppfyller alla mina önskningar.

Grefven (klapparförtjust
i händerna.)

Bravissimo! (till August) Ha, ha, ha, nu
blir hon vältalig, den lilla ungen.

August.

Goda Emilie, du glömmer alldeles att
jag är närvarande.

Emilie (förlägen)

Ah ... det är sannt!

Grefven (till August.)

För knäfveln, ni måste ju vara ett ideal.
(stiger upp, högtidligt.) Min neveu, ni har
ärofullt bestått ert prof. Och vet ni hvad
det inbragt er?

August.

Jag förstår er inte.

Grefven (sje.lfförnöjdt)

Det vet jag; nej, ni gissar det inte.
(högtidligt) Min förmögenhet efter min död.

August (med låtsad
öfver-raskning.)

Huru?

Grefven.

Jag insätter Emilie till min arfvinge.

Emilie. August, (omfamna
hotiom.)

Grefven.

Hvad säger han om det, krabat?

Nå, tacka nu sin hustru med en kyss!

August (öfverraskad;
afsides.)

Se så der ja!

Emilie (häpen)

Onkel!

Grefven.

För knäfveln, man och hustru?

August (lifligt.)

I er närvaro? Det tillåter Emilie
aldrig! Hon är för blyg, för förlägen, och
då min hustrus känsla är min lag —
förlåt, jag ville gerna, men — (bestämdt) jag
gör det inte.

Emilie (afsides.)

Den förträffliga menniskan!

Grefven.

Nå, godt. Yill ni gå miste om
kyssen, så gerna för mig. — Men mina barn,
jag har ännu en gåfva till er.

Emilie.

Huru ?

August.

Verkligen?

Grefven (fröjdar sig åt
deras
öfverrask-ning.)

Ja. Och jag vill hoppas, att J
emot-tagen den med mycket nöje jemte arfvet.
Min neveu, jag utnämner er till min
attaché!

Emilie (förskräckt.)

Min Gud!

August (lifligt)

Ar det möjligt!

Grefven.

Genom allernådigst tillstånd liar jag
erhållit oinskränkt tillåtelse att efter
behag besätta posten. Jag hai fullmakten
hos mig. Den är undertecknad, men med
min vanliga diplomatiska försigtighet har
jag låtit lemna plats för attachéens namn;

Bäste Onkel!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:18:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/otonkel/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free