Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty — ha, ha, ha, — det kunde ju
hända att ni inte vill ha denna post.
August (ifrigt.)
Det är ju min enda önskan.
Grefven.
Charmant!
Emilie (häftigt.)
Nej, onkel, nej! Min man skulle vara
er mycket tacksam för detta nya bevis
på er godhet; men han älskar sitt hem,
han känner sig lycklig på sitt gods, han
finner behag i ett lugnt husligt lif och
skulle med smärta lemna fäderneslandet
och sin lilla krets af vänner; — nej, han
skall inte emottaga denna post.
Gr ef ven (vänder sig
hastigt till August.)
Sade ni inte att den är er enda önskan?
August.
Jag försäkrar, jag tar den genast.
Emilie (ifrigt.)
Men hur skall jag — (intrasslar sig efter
hand allt mer och mer.) En oberoende
man| måste väl ha rättighet att
bestämma i hvilka förhållanden han vill lefva!
G ref ven (häftigt.)
Just detsamma tycker jag.
August.
Jag också.
Emilie.
Men derför — onkel, ni förstår mig
inte! — just derför bör inte hans hustru
på egen hand indraga honom i en
ställning, som skulle vara obehaglig för honom;
(mycket lifligt, i afgörande ton) hon bör inte
hindra honom i att göra som han vill.
(sätter sig häftigt upprörd i länstolen.)
Grefven (ännu häftigare.)
Men, min Gud, det är ju just det du gör.
August (går hort till henne
och söker med
tecken lugna henne.)
Ja visst, Emilie lilla, det är just det
du gör.
Emilie (utan att höra på
honom, ifrigt.)
Jag kan inte förställa mig och jag vill
det heller inte. En sådan förändring skulle
tillintetgöra alla de förhållanden, hvarvid
vi fästat vår lycka, och har jag då
rättighet att samtycka dertill? Det skulle vara
ett brott, en öfverträdelse af min pligt!
(reser sig häftigt i) Jag måste först tala med
min man.
Grefven (förvånad.)
Din man! Men, sacre nom de Dieu, han
står ju här!
August.
Nu glömmer hon igen att jag är
närvarande.
Grefven.
Min neveu, jag är mycket nöjd med er,
långt öfver min förväntan; men jag ser
med ledsnad att Emilie har nycker, att
hon är egensinnig, att hon inte ärar er
vilja, att ert äktenskap inte är lyckligt.
(uppbrusande). Emilie, du borde inte vara
denne mans hustru! (går förtömad bort åt
fonden)
August (sakta till Emilie.)
För himlens skull, tag bara emot
arf-vet; jag skall nog behålla embetet.
Emilie (ännu i
sinnesrörelse.)
Glömmer ni, att han då skall upptäcka
hvem ni är? (utom sig) o Gud, o Gud,
hvad har ni gjort!
August.
Yar lugn, jag skall ställa allt till rätta.
Grefven (återkommer, med
stränghet.)
Emilie, du har orätt.
August.
Om förlåtelse, herr onkel; ja hon har
orätt — såsom er niéce betraktad; men
såsom min hustru — har hon deremot
fullkomligt rätt.
Grefven (förundrad.)
Hvad behagas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
