Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grefven.
Men jag vet det, jag: det är att jag
skall låta dig och din man bli här, och
göra kammarjunkaren till min attaché.
Emilie (lifligt.)
För guds skull, goda onkel, nej!
Louise.
Och hvårför iute? Det skulle inte blott
vara att befrämja en önskan, som min
man länge hyst, utan äfven att aflägsna
en misstanke, som ...
August (ifrigt.)
Jag finner verkligen också, att det skulle
vara alldeles förträff....
Emilie (häftigt.)
Nej, nej! Hvad mig och min man
angår — onkel, ni har fullkomligt
uppfattat min mening; men herr
kammarjunkaren — jag ber er, tag till attaché hvem
ni vill, endast inte honom, för all del inte
honom.
Louise.
Jaså. är det också af kärlek som du
motsätter dig hans utnämning?
G-refven (slår ihop
händerna.)
Mon dieu! Hvilket infall, min nådiga!
(sakta) Betänk der står mannen! (högt.)
Hå-hå, jag vet ganska väl orsaken. Hon
fruktar att kammarjunkaren inte skall
kon-venera mig, emedan han är en smula
lättsinnig.
August (glömmer sig.)
Jag?
G r e f v e n (rättande honom.)
Kammarjunkaren. (till Emilie.) Ha, ha,
ha! Han har med så mycken ifver
utgif-vit sig för kammarjunkaren, att han tror
sig verkligen vara det.
Louise, (gäckande.)
Såå, han har utgifvit sig för min man?
— Åh, bevars . .. det var besynnerligt!
Grefven.
Endast ett skämt, af uppmärksamhet
mot mig. Förlåt!
Louise.
Rätt gerna. Det skulle tillochmed vara
mig kärt, om han, af uppmärksamhet mot
mig, ville säga att han verkligen är det.
Grefven (förbluffad.)
Ers nåd! (sakta.) Betänk, der står
hustrun.
August (som emellertid
fattat sig.)
Ers excellens lät mig inte tala till punkt.
Jag ämnade säga: Jag kan inte begripa
huru fru baro — Emilie ville jag säga ...
Louise [afsides)
Emilie!
August (fortfar.)
Har kunnat ge er orsak tro att hon
ansåg min vän för lättsinnig.
Grefven.
Fy, min herre, fy! gör inte er hustru
ansvarig för hvad ni sjelf yttrat.
August.
Jag?
Grefven.
Skref ni inte uttryckligen till mig i det
der brefvet, hvari ni för mig skildrade er
umgängeskrets: “Min trogne vän,
kammarjunkaren Rosenholm, som blott har
det enda felet att vara en smula
lättsinnig, har ännu inte varit här?“
August.
Jag skulle... ?
Grefven.
Ha skrifvit så — ja. Det är möjligt
att ni har orätt, men ...
Louise.
Nej! (till August) Baronen har
fullkomligt rätt, min man är verkligen något
lättsinnig; det måste ha varit en 3ällsynt
vänskap, som afhållit er från att säga:
ganska mycket.
August.
Ers nåd är alltför artig.
Louise (till grefven)
Men skulle det utgöra något hinder för
att bli diplomat?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
