Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grefven.
Mycket rätt!
August.
Antingen jag är baron Liljedahl eller
ej, gör inte mer något till saken; det är
denna personlighet, denna individ, detta
jag, det är mig, som ministern
företrädesvis önskar ha. Denna omständighet
gör erhållandet af posten till en heder
för mitt jag, och derför: inte excellensens
niéces man, inte baronen, utan — detta
jag emottager den.
Grefven.
Förträffligt!
August.
Om jag blott träffat ers excellens’ tanke?
Grefven.
Fullkomligt! Och hon svarade?
August.
I så fall fogar jag mig med glädje i
min onkels vilja.
Grefven (imfamnar honom,,
innerligt förnöjd-)
Bravo! då är ni min! På det hon må
se att saken är afgjord, så visa henne
er utnämning. Jag vill blott ifylla ert
namn.
August.
Ers excellens, låt detta angenäma
bestyr vara min första embetsförrättning.
Grefven.
Med nöje. (August skrifver.) Den
charmanta niecen! Nu skall hon då väl inte
längre tveka att emotta mitt testamente,
isynnerhet då det räckes henne af er
hand? Lemna henne det såsom ett bevis
på min glädje öfver hennes foglighet. (ger
honom testamentet.)
August (i det han
hopviker utnämningen.)
Ers excellens, förlåt; det törs jag inte.
Grefven (förvånad)
Ni törs inte?
August.
Nej. Hon är ytterst finkänslig. Skulle
hon emotta en så betydelsefull, helig gåf-
va af en dyrbar onkel, så måste hon vara
viss på, att icke efteråt något
förebrående ord mötte henne från hans läppar.
Grefven.
Jag skulle göra henne förebråelser? Nu?
Min Gud, hvaröfver?
August.
An om ni framdeles kommer att se vårt
förhållande ur annan synpunkt än ni nu
ser det?
Grefven.
Hur skulle jag då se det?
August (leende.)
Det får ers excellens verkligen inte
begära att jag skall säga er Det kommer
ju endast an på er sjelf, hur ni vill
betrakta det.
Grefven.
Ja visst, ja, ha, ha, ha, det kommer
ju endast an på mig.
August.
Helt och hållet; och just derför vet
jag också nog på hvad sätt man skulle
kunna undanrödja Emilies fruktan för
förebråelser.
Grefven.
Men så säg ffet då, bäste vän; jag ber
er, säg det.
AugustJ
Ni är nöjd med resultatet af ert besök?
Grefven.
Oändligt!
August.
Nåväl; om ni, såsom den fine
statsmannen, vill taga detta resultat sådant
det är för handen, och vara nog
hög-sinnt att inte med ett ord vidröra de, —
de krokvägar, hvarigenom vi uppnått det,
’ — då kunna alldeles inga förebråelser
uppstå, och då törs jag i testamentet
öf-verlemna henne ett ovärderligt tecken af
ädelmodig glömska.
Grefven (ger honom
testamentet)
Der är mitt svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
