Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det, hade herr Erik flaskor och fat, burkar,
stenar, växter och en mängd obegripliga ting.
Slottets små tjänstetärnor gräto sina ögon
röda, när de sporde, att herr Erik skulle sälja
Engelsholm och draga så långt bort i
främmande land, att de aldrig skulle få se honom
mera. De mindes alla de gånger han
ovän-tadt kommit ridande öfver heden: en kolsvart
ryttare på en snöhvit häst; hur de då
skyndat att taga hans dammiga kappa om händer,
breda ut den, om regnet genomdränkt den,
eller varsamt lägga den samman, så att ej den
styfva, skinnfodrade kragen skulle taga skada.
Var Erik Lange ljus i hågen, sjöng han
gärna sitt lands urgamla visor för det lyssnande
gårdsfolket. Han sjöng dem som han hört
dem själf ute i bygderna eller borta i
Tyskland, men mest höll han dock af de danska
älskogs visorna: den om Hagbard och skön
Signe, eller den om Agnete och Havmanden.
De sörjande små tärnorna ville inte minnas
alla de gånger Erik Lange stängt in sig i det
underliga rum, som kallades laboratorium, men
det hviskade svennerna afundsamt i deras
öron:
»Det förspörjes, att han vill göra guld, den
bålde herren», sade den, de alltid kallade Dit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
