Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen han så kände med som den ännu vid
denna tid, i slutet af sextonde århundradet,
mycket sjungna »Fuglevisen» om kung
Kristian den andre. Han ackompagnerade sig
på lutan, och de hvita, orkeslösa fingrarna
gledo mjuka öfver strängarna.
Undfägnaden hade purprat de små tjänste
pigornas och tärnornas kinder, men blodet
sköt ännu snabbare fart, medan de lyssnade
till sången och mindes ett och annat kärligt
ord, som Erik Langes stilla, drömmande röst
med de skiftande tonfallen hviskat till dem.
En så hög herre ger med samma hand en
smekning åt sin hund och sitt tjänstefolk; en
så hög herre talar för att bli hörd, men ej
för att få svar. Gud signe herr Erik, så
vacker och god som han var, och så sorgliga
som tonerna klingade.
Metta stödde hufvudet i handen och tänkte,
att herr Erik själf var lik fågelkungen, och
nog visste han, att många små fåglar skulle
klaga bitterligen, när han drog bort. Nog
visste hon också, hvem som var hök. Hon
tittade med en hvass, förstulen blick på
Dit-marsk-Johan, men lutade strax därpå
hufvudet i båda händer, och medan hon lyddes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
