Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tror jag på spåkonst i händer eller med skvalp
ning af äggskal i vatten för att locka den
utkorade att visa sig. Ödet läses i
himmelen hos stjärnorna och där får min Urania
svar. Biir det godt — biir det ondt: Fato
junguntur, fato solvuntur amores.»
Hon böjde sig ned och kysste hans hånd,
och efter en paus tillade hon, liksom
angelägen att byta om ämne:
»Tredskas dina svenska bönder alltjämt?»
>;De förstå mig ej: de rädas min glade
Merkurius och min bevingade Pegasus, och
de skälla mig trollkarl och hundhedning, fast
de själfva — åtminstone många af dem — ej
ännu lagt af sina papistiska irrläror, utan slå
korsets tecken för sina dumma skallar hvarje
gång de passera Stjärneborg och skåda
Mer-kuriebilden, för rörlig för deras tröga
fatt-ningsgåfva.»
Fru Kristina visade sig nu i dörren; hon
bar en väldig nyckelknippa vid sidan, men
var eljes klädd som en adelsdam, ty ju mer
släkten vredgades på denna »fria kvinna»,
hvilken de måste tåla som en gelike, desto
ifrigare blef den stolte herr Tyge Ottoson
att visa, att hans hustru var höjd öfver hvarje
neslig baktanke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
