Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på att vigas till julebisp. Se, så förnöjd han
ser ut.»
Sophie såg skrattande på sonen, som
svärtad i ansiktet och med pinne i munnen satt
på en stol midt på golfvet. Alla de andra
hade bildat ring omkring och sjöngo i
högan sky:
»Så viga vi oss en julebisp,
pro nobis — — — — —»
»Nej, den värdigheten afsäger han sig icke
för himmelens härlighet», sade hon i lätt ton,
»jag går allena; du har mig snart åter.»
Hon gick med spänstiga steg ut i det fria.
En sekund tänkte hon på att gå upp i
tornet, men ändrade sig; det var denna gång
kanske mindre stjärnorna än ro för sina
ving-sjuka tankar hon sökte. Det var både hvita
och svarta tankefåglar inom henne, men de
kunde ej flyga; det stilla, ceremoniella lifvet
som änka på det tysta Eriksholm hade så
föga passat henne, ty hon hade aldrig inom
sig sörjt den bullersamme dryckesbrodern och
modige slagskämpen, herr Otto Thott. Hon
hade väl aktat och ärat honom och lyssnat
till hans ord under de nio år, de varit
förenade, men hennes inre människa hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
