Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ska adelsmännen vid egen julhärd, skulle våra
vägar ej korsats — min Uranias stjärnögon
ej lyst mig hem, när jag nått målet.»
»Måste jag då icke bida under många år?»
»Misströstar du?»
> Din stygiska konst behagar mig- föga»,»sade
hon vekt, »den tömmer guldet ur pungen, och
Erik, hela kemien är icke så mycket värd
som min längtan.»
Hon visste, att så månde icke en blygsint
kvinna yppa sin åtrå, men det hade med ens
blifvit så ungt, så begärande lifskraftigt inom
henne, att hon sträckte hela sitt väsen mot
lyckan som en blomkalk öppnar sig för
morgonsolen.
Erik Lange drog en liten guldring af sitt
finger; den var nött och gammalmodig, och
af de äkta pärlor, hvilka i form af ett hjärta
prydde den, voro två borta.
»Denna ring är den äldsta och käraste
familjeklenod, jag äger , sade han, »tag den
och minns, att högst den årsföljd, som de
felande stenarna märka, skall du behöfva sakna
och längta. Det blifver ditt hjärtas få
återstående nödår, Sophie. Lef nu väl!»
Hans armar lade sig ännu en gång omkring
henne, icke manligt och fast, snarare som vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
