Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eriks i Liibeck pantsatta stora diamant. I
Kassel hotar landtgrefven Mauritz honom med
arrest. Han har knappt en fläck fredad jord
under fötterna, och åt honom vill du, Otto
Thotts änka, skänka dig.»
o
»At honom har jag skänkt mig och gör
det dagligen och stundligen än mera, och hör
du det, broder Knut, icke den mäktigaste
man i Danmarks land skall kunna förmå mig
att svika mitt ord till Erik Lange. Hans är
jag och hans blir jag, så visst oss Gud hjälpe,
en dag till kropp och själ.»
Knut Brahe satte ånyo den väldiga
ölstånkan till munnen; det blef så torrt på läpparna,
när han nu skulle fram med sitt sista
argument; helst hade han sparat systern för det,
men nu måste det sägas. Det kom mycket
långsamt:
><Du förlitar dig väl blindt på din älskades
kärlek? Tyskland har många sköna jungfrur,
och medan du åldras och tärs af längtan,
bringar han lifvet en fri mans hyllning.»
»Vet du det?»
»Blif ej så blek, hjärtans syster! Ryktet
förstorar törhända, men mycket spörjes det
om junker Langes älskogsmandater, lika öde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
