- Project Runeberg -  Sophie Ottosdotter. Berättelsen om ett kvinnoöde /
90

(1907) [MARC] Author: Elisabeth Kuylenstierna-Wenster
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till dess lyckan dig här skänker din stadiga plats.

Icke med afsikt du har så ofta försummat att skrifva,
änskönt mången’gång jag fåfängt har väntat på bref,
än dock ingen det fanns, med hvilken bref kunde sändas,
än har ett bref farit vill medan på vägen det var.

Hvad än orsaken är, i din vilja där ligger den icke,
gärna till hemmet du skref, gärna till hemmet dii kom.
Och för hvar gång du sänder ett bref, du säger till budet:
»Lycklig är du, som får gå! Ack vore jag detta bud!»
Och till brefvet du säger: ^Min hand, som skref dig,

missunnar

dig din lycka, ty snart håller min älskade dig;
snart af de ögon du ses, som jag så gärna vill skåda,
kyssar törhända du får, kyssar, som mig höra till.

Själf jag nu fäster en kyss, där Uranias namn jag har

skrifvit,

snart hon trycker en kyss på namnet Titan, som här står.
Gå, du bref, för att se den, kvinna, som ingen i världen
kan fördunkla för mig, ingen i skönhet kan nå!

O, hur jag afundas dig, som den älskades boning besöker!
Hvi kan den som dig skref, själf icke komma dithän!»
Sådant säger du tidt till de bud, som med brefven du sänder.
Själfva de tälja mig slikt, gärna jag lyssnar därtill.

Allting veta jag vill, hvart bud mig allt får berätta,
hvarje blick han har sett, alla de ord, han har hört.
Fjärran så eller när, om du skrifver mig till eller icke,
om du blott älskar mig, du städse då älskas igen.

Likväl jag tviflar ej på att du, min Titan, min käre,
alltid Urania vill älska, som hon dig igen.

Om jag ej mera dig ser (hvad Gud förbjude!), mitt öga
fasthåller trofast din bild, aldrig den utplånas där.

Djupt i min tanke du står rotfäst, Titan, för beständigt,
uti mitt hjärta du dväljs, ingen kan slita dig bort;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:18:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ottosdottr/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free