Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen annan än du skall vinna min älskog, om också
tusende gåfvor mig bjödos af friare tusen.
O, men jag tror icke heller, att ödet kan vara så bittert
röfva ifrån mig det hopp, som det så nyligen väckt.
Ett blott fruktar jag för, att under ditt långsamma dröjsmål,
är, när du kominer igen, mitt yttre icke som förr.
Vacker syntes jag dig, när du mig lämnade, kanske
när du mig skådar på nytt. icke densamma jag är.
Än ej bördan af år mig tynger och fruktan för rynkor,
men af bekymmer man kan åldras såväl som af år.
Ångesten plågar mig svårt, den aldrig riktigt mig lämnar
just i nuvarande stund vänder fördubblad den om.
Gärna jag längre dig skref, sorgen förbjuder det dock.
Men när du kommer här själf och till ett vi bägge förenas,
mycket förkunna jag skall, som jag förtiger i dag.
Då förtäljer du mig, hvad ondt du har utstått, och gengäld
själf jag dig ger, kanske hjärtat lättas därvid.
Lef emellertid väl! Var stark, när åter du skådar
din Urania här, älskade Titan, farväl!»
Innan hon lade- det samman, skref hon
ännu några rader men handen skälfde och
ögonen tårades. Hon led af en längtan, som
intet kunde stilla, hvarken arbete eller
förströelser, och det blef henne med ens
omöjligt att stanna inne; hon måste ut och låta
vinden, som brusade fram öfver slätten, svalka
sin heta panna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
