Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magdalena liknade henne ej blott till det yttre,
utan ock till det trofasta sinnelaget. Aldrig
sveke hon sitt hjärtas löfte.
Men denne Gellius var en räf, som höll
svansen mellan benen, när han fruktade för
att få den klämd, och som till andra tider
alltför artigt viftade med den för att vinna de
höga herrarnes bevågenhet.
Hans ord voro som skvalpande vatten och
flygande vind, och hon hade sett honom
kär-ligt närma sig tjänstepigorna, när han trodde
sig opåaktad; men slikt var ej rådligt att
nämna, ty hvem af de höga herrarne, ja, var
det så kungen själf, hade icke nu till dags
galanta äfventyr af besynnerligaste slag.
Hon visste sig ingen råd i denna sak, bäst
vore att vända sig till den, som var mäktigare
än människorna, och som allena förmådde hjälpa.
Fru Kristina suckade tungt, och hon sjönk
på knä vid Sidsels hufvudgärd, hviskande:
»Allermäktigaste Fader, se till min ringhet
och min kärlek och förbarma Dig öfver det
mig kärast är, min älskade, dyre husbonde
och mina barn!»
Sophie och Tyge hade talat länge samman
och mest om den vän, som nyligen dött, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
