Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det töfvar väl, innan min timme slår att
fästa brud, men full väl är där redan en
älsklig tärna i min håg, och växer hon till i goda
seder och behag, som hon nu i löften visar,
har ej Skåne skådat vänare fru. >
Han böjde sig ned och kysste fru Sophies
hand.
Du — har du redan ...» Hon stammade
fram orden, halft som i en dröm och dock
alltmera vaknad förstod hon, att hennes son ej
längre var ett barn, fast det syntes henne så,
när hon ömt tryckte hans hufvud mot sitt
bröst, eller när hon hörde hans klingande,
friska skratt.
»Ja, mater mea dulcissima, åren förflyktiga.
Ännu några, och jag står och bidar mitt svar
om jag tör vinna jungfru Helvig Rantzaus
hand. Då skall där £ter »drickas till bröllop
på Eriksholm» med fröjd och gamman.»
Fru Brahe lyssnade till sonens ord, men de
värmde henne icke, tvärtom frös hon nu ända
in i hjärteroten, när hon tänkte på att kanske
hennes son hunnit fästa vif och rusta till
bröllop, innan hennes tärande starka längtan nådde
mål. Hon kände en sekund ett skärande agg,
en stickande afund mot alla unga och
lyckliga. Hur föga visste han om lifvets strider,
Sophie Ottos dotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
