Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gafveln bodde han. Hon skyggade med
handen för ögonen och föreställde sig, att hon
såg hans smärta gestalt på öfversta trappsteget
af den lejonprydda trappan. Och han såg
också henne, drömde hon; med några steg
var han nere hos henne och lade hufvudet i
hennes sköt.. .
Hon ryckte till. En stor hund hade tryckt
sin nos mot hennes knän och strök sig nu
kelet och hjälpbedjande emot henne. Djurets
sorgsna, fuktiga ögon voro med ett rörande
uttryck af ångest riktade på henne, och Sophie
insåg strax, att det var en herrelös hund.
Hon klappade den på hufvudet och talade
vänligt vid den, men förstod också, att hon
efter två genomvakade nätter ej stått ut längre,
utan slumrat till på bänken och att hunden
väckt henne. Hon hade ej många medel att
tacka den med, endast litet vatten från brunnen
och ett bröd, som hon köpte och bröt åt den.
Djuret slickade tacksamt hennes hand och
följde henne sedan troget; hon kunde ej köra
af det stackars kräket, kände det för öfrigt
som hon här på denna främmande ort
plötsligt funnit en vän och gick med spänstiga
steg vidare, först till det hus, där hon i
half-slummer trott sig skola finna sin Erik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
