Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skefulla parabler, hade icke tid att sysselsättä
sig med andras görande och låtande, så att
de glömde bort sitt eget.
När fru Comelia fört in Sophie i den lilla
gästkammaren och tändt vaxljusen i
silfver-stakarna, ville hon bjuda godnatt och gå, men
Sophie höll henne tillbaka.
»Stanna ännu en stund», bad hon, »om I ej
tränger för hårdt till hvila eller eder husbonde
väntar eder.»
»Ack nej, han sitter lutad öfver sina böcker,
till midnattstimman slår och längre. Och trött
är jag för visso ej. Min Anton kallar mig
seine kleine Lerche för min vakenhets skull.
Aldrig känner jag trötthet.»
»I är lycklig*, sade Sophie vemodigt, »det
är eder styrka.»
Hon klädde af sig och klättrade upp i den
höga himmelssängen, mellan hvars svällande
dynor hennes spensliga gestalt nästan försvann.
Den blåa sidendynan var stoppad med
mjukaste ejderdun, och de fina linnelakanen hade
breda knypplade spetsar. En angenäm
lavendeldoft spred sig sig från hufvudkudden och
liksom vyssade till ro.
Hela kammaren tedde sig så fridfull, sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
