Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon hade ju alla sina släkt- och
nativitets-böcker med, och hon studerade dem flitigt.
Den, hon höll kärast, var måhända farmoderns,
fru Sophie Ruds, men också den lärda Vivica
Podebusks släktkrönika var hennes dagliga
sällskap. Ur de järnbeslagna Thottska
bref-kistorna, som hon funnit i Eriksholms väl
till-låsta bref kamm are, hade hon ock tagit med
några dyrbara dokument ur släktens historia,
hvilka det roade henne att tyda. Denne Iver
Axelsson Thotts kvarlåtenskap förströdde
henne under långa, ensliga timmar. Hon hade
sin stora förnöjelse af att läsa om denne
mäktige man, som en gång ägde Finland, Gulland
och Lillö, men som efter växlande öden saligen
insomnade, glömd och i all stillhet på en gård
på Jutland, då utan ö, utan slott och utan hof.
Med sirliga bokstäfver präntade Sophie en
kopia af den visa herr Ivers dotter, fru Beate
Thott, diktat till sin faders ära:
»Af Axels Sönner gaaer saa vide Savn
I Dannemarks og Sverriges Rige,
Den Stamme hun förer nu Thotters Navn,
Og för havde neppe sin lige.
Ti Sönner Hr Axel havde, som var
De beste af Adel kan være,
Blant dennem for gieveste Navnet bar
Min Fader Hr Iver med Ære.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
