Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen. En däri sörjde på mitt eget sätt. Det var
herr Tyges lifhäst. Slika djur som en häst
och en narr ha inte människoförstånd nog för
att glömma brådt och le bort tårar.
Efter hästen kom en man med herr Tyges
svärd på ett silkeshyende, och så efter honom
ännu en med de gyllene sporrarna, sist bars
skölden. Fru Sophie, fru Sophie, det var min
ende, käre herre de buro ur huset!» Jep satte
de kloliknande fingrarna för ansiktet och
stönade tungt, så återtog han: »Hvad sporde jag
efter om det skedde med pomp och ståt; icke
vållade det mig mindre men, att tolf kejserliga
drabanter buro hans älskade kropp, som jag
kysst hetare än jungfruläppar kyssa den
ut-korade, innerligare än modersmun smeker
barnets lemmar, ack, ack! — — Där kommo nu
i långsam gång hans kejserliga majestäts råd
och andra adelspersöner, må I veta, och så
herr Tyges studenter och tjänare med långa
sorgekläder.»
»Och fru Kristina?» frågade Sophie.
»Jo, den stackars frun blef framledd mellan
två fina, gamla herrar, hans kejserliga
majestäts hofråd, och efter henne följde de två
bitterligen gråtande jungfrurna och fru
Tengna-gel. Alla de kvinnor, som gingo i tåget, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
