Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan, innan Erik drog till Tyskland, då hade
vi törhända icke lidit så svåra. Dock, jag
hoppas med Guds hjälp, att allting skall blifva
godt. Jag har insett, att jag måste vara med
Erik och råda för mångt och mycket. Ju
längre han var borta från mig, desto djupare
satte han sig fast i sumpen, och jag visste
svarliga väl, att jag aldrig öfvergaf honom;
det var därför bäst, att jag var med honom
— hade jag förstått det förr!»
Hennes hand hade glidit öfver det
grå-sprängda håret, som ej helt och hållet doldes
under den lilla mössan, och hon suckade tungt.
Erik Lange gaf ingen sitt förtroende och
deltog endast förströdt i de inbjudna
herremännens samtal.
Om jungfru Lisbeth ej vetat, det var han,
skulle hon näppeligen i denna skröpliga, böjda
gestalt med det tärda, gråhvita ansiktet och
de liksom utslocknade ögonen knnnat
igenkänna den eldige, lysande och elegante
jut-ske ädling, som en gång tändt hennes unga
hjärta i brand.
Blott en gång vände han sig till henne och
frågade med sin låga, trötta röst:
»Har jag icke sett eder förr, jungfru Bille?»
»Jo, för tolf år sedan på Hven.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
