Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det fanns inga blomster eller prydnader, som
hälsade bruden, knappt bohag utöfver det allra
nödvändigaste, och det var på en ohyflad bänk,
hvaröfver man lagt en lånad dyna, Sophie
Brahe sjönk ned, medan fru Anna tog af henne
smyckena och omsorgsfullt lade in dem i skrin
och askar.
De voro båda tysta. Fru Anna tänkte på
att det var en vansklig ting att vid fyllda
fyrtiosex år stå brud och hennes händer smekte
halft ömkande, medan hon lossade band och
nålar.
»Det är intet stoj i bröllopsgården», sade
Sophie bittert, »intet glam och ingen fröjd.
Men hvem skulle fröjdas här, där nöden är
brudsven.»
Anna Bille skulle just svara något, då i
detsamma ljöd sång tätt utanför fönstret. Det
var en äkta gammal dansk folkvisa, som
uppstämdes af klara, unga flickröster, och Sophie
lyssnade med klappande hjärta till de kända,
älskade orden. Det rådde intet tvifvel om att
det var för henne de små tärnorna sjöngo.
De visste granneligen, att man sängledt
bruden, och de ville bringa henne sin hyllning.
Aldrig hade Sophie känt sig så tacksamt
rörd som öfver denna uppmärksamhet, hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
