Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men, Erik, om vi få den utlofvade
summan, måste den användas som det är
förut-bestämdt.»
Han reste sig otåligt.
»Sätter du så föga lit till min konst, att
du betviflar, att den en dag skall ersätta allt
vi offrat, gifva hvar vitten tusenfaldt igen?»
Ett moln hade dragit öfver solen, och
Sophie ryste lätt. Hennes glada mod vek ånyo,
när hon ärligt skulle säga honom sin mening.
Stilla lade hon sin hand i hans och i stället
för att svara, bad hon:
»Gå inte så snart ifrån mig, Erik! Jag
har haft mer än nog af ensliga år. Töfva
hos mig ännu någon tid. Det är så bittert
att ständigt sakna och vänta.»
»Det är kvinnolott och blifver aldrig
annorlunda», sade han tvärt, »jungfru eller gift
kvinna, alla ha de detta gemensamt, ty
mannen är icke skapad att bida i deras famn
längre än daggdroppen på bladet. Begär icke
ditt öde olika andras, Sophie.»
Hon lade handen skuggande öfver ögonen.
Det var bländande stark dager, trots att
solen skymdes alltmera af en mjölkhvit
dimslöja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
