Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De voro nu också framme vid Teinkyrkan,
och hon skyndade att ödmjukt nigande hålla
dörren, medan de höga herrskaperna
passerade.
Sophie gick direkt fram till broderns
graf-vård. Hon hade aldrig förr besökt Prag, och
hennes rörelse, när hon nu för första och
troligen äfven sista gången stod vid sin gode
broders graf, var så stor, att hon ej förmådde
hålla sig upprätt, utan sjönk på knä på det
kalla stengolfvet, bittert snyftande.
Magdalena hade satt sig i en bänk och
fromt försjunkit i bön. För henne var denna
helgedom en kär och välbekant fridsplats, där
hon liksom förvarade sina dyrbaraste minnen
och stilla öppnade svunnen lyckas relikskrin.
Med förgråtna ögon stirrade Sophie på den
älskade broderns bild, och den blef så
småningom lefvande för henne. Det var ej i den
rödbruna marmorn dessa kära drag voro
oböjligt inhuggna; de skiftade af känslornas och
tankarnas lifliga svallning så som hon så ofta
sett dem. Det var ej tomma ögonglober, som
stelt riktades på henne. Hon mötte sin
dyrkade Apollos djupa, starka blick, full af
klokhet och adel. Icke var det heller på en torr
minnestafla hon läste orden: »Esse potius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
