Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sophie Ottosdotter såg på sin kloke son,
och hon anade som så ofta förr, att hans bana
skulle bli lysande. Han öfverilade sig aldrig,
var plikttrogen och sann; törhända ej större
än de flesta människor, men hans själ hade
den jämnvikt med ödet, som är så få
förunnad. Hon, hans moder, såg honom som det
goda barn han alltid varit, född under
lyckliga himmelstecken, nöjd med sin egen vandel
och dock mild mot andra; aldrig dömde han
oblidt, och likväl visste hon, att en hade han
inom sig vägt och förkastat: sin styffader,
Erik Lange.
De talade aldrig om honom. Tage hade
icke ens sport henne om hans död och
likbe-gängelse, icke heller hade han yttrat något
om de skuldebref, hvilka ännu, så långt efter
hennes makes saliga hädanfärd, tidt anlände
till Eriksholm.
Tage var en rik och mäktig man, och han
inlöste utan ett bestraffande ord både panter
och gäldsbevis. Han gjorde det för att hålla
vapenskölden blank, tänkte Sophie, och hon
våndades svårligen hvarje gång en hotande
rostfläck uppstod.
Ack, hade hon kunnat samla alla de små
och stora brännmärkande minnena, som oför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
