Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men han stod långt nere vid dörren, ty han
var icke så rik som de andra. Och han var
rädd, att de skulle uttränga honom hos henne.
Så gick där en hjort och en hind i salen, och
hinden kom till honom. Då klappade han
den och sade dessa ord så högt, att hon
hörde det:
»O, du ädla hind, tag dig i akt för de
snabba vindarna, jaga de dig, så fånga de
dig äfven, då är kärleken emellan dig och
mig tillspillogifven.»
Så kom hjorten till henne, då sade hon:
»Du ädla hjort, var icke rädd, de snabba
vindarna skola icke fånga mig, jaga de mig,
så skall jag fly, det skall väl den ädla
hjorten full väl se. — — —»
Då Sophie plötsligt tystnade, inföll Tage:
»Och så kommo hjorten och hinden
samman, och hjorten hette Titan och hinden hette
Urania, och de lefda lyckliga alla sina
lef-nadsdagar.»
»Ja, så skulle sagan ha slutat, barn. Men
lifvets sagor ha tidt ett sorgesamt slut.
Lyckan kommer, lyckan går...»
Gossens ögon stodo med ens fulla af tårar.
o
»A, fru Urania, I må icke säga mig något
om slutet, när det är sorgligt. Tala då hellre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
