Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin lifssaft. Här skönjer jag en skrift om
sommarens dagar, då bladet var sundt och
karskt och solen lyste igenom dess glänsande
hud rakt in i dess hjärta, så att det fick kraft
att utveckla sig, smidighet att böja sig, lust
att vara till. Xu skall det snart taga farväl;
dess tid är ute, dess vackra grönska
förvandlad, men ser du, hur många färger det fått i
afskedsstunden. Det är minnen, Tage lille!
Först är det den svaga, gröna strimman
närmast stjälken, det är de ljusa, ljufliga
barndomsminnena, så kommer det djupröda:
ungdomstidens glada mod; så svartbrunt:
pröf-ningarnas hårda år, och ser du, längst uppe
vid bladspetsen, det matta, gula, blidt som
himmelen efter en klar solnedgång? Det är
aftonens hågkomster, de sista och de
stillsammaste, de, som varsla om vintern.»
Hon höll bladet utbredt på handen och
betraktade det länge, som hade det sagt henne
vida mera än hvad hon förtäljde den lille
sonsonsonen. Men när Tage såg, hur allvarlig
och blek bästemoder var, klappade han henne
nästan beskyddande på handen och sade:
»Rosorna vänta Eder, fru Urania. De kunna
ej somna, om I icke smekt dem.»
Sophie log blidt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
