Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Afgång ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 4. Försvinna, upphöra. Ah at tu ... fördolde migh så lenge (till dess) tijn wredhe affgåår. Job 14:18. — 5. Blifva afskaffad. wåra fädhers stichtningar, the wij aff vngdom
hållet haffua, moste affgå medh skam. Jer. 3: 24. — 6. Aflöpa, tillgå, försiggå. Ehwadh tu tagher tigh före, thet skal han läta tigh wel affgå. Job. 22: 28. Är thet Simrj wel affgångit som drap sin herra? 2 Kon. 9:31. thet j heemligha talen medh hwar annan j örat, skal icke så fåfengt affgå. Vish. 1:11. Hwem
haffuer thet doch gått wel aff, som sigh haffuer satt emoot honom? Job 9:4. Mon thet ock skola gå idher wel aff, när han warder idher ransakandes. L. Petri Jobs bok 13: 9. the ther förachta theres föräldra, them warder thet illa affgongandes. O. Petri 2 Post. 31 b. theras böön är fåfeng och affgåår föruthan
frucht. P.J. Gothus Hust. 192. fördrenckte
honom medh hela hans krigzhäär j thet Rödha haffuet uthi ett öghnablek, så at icke en kom ther ifrå som viste berätta huru thet affgick. P. L. Gothus 1 Utl. B 3 b. Det ey utan skada afgick. Carl 9 Rimkr. 27. Thet kan icke uthan förundran affgå hoos främmande så väl som inländiske, huru det må vara tillgångit, at vi så plötzlig medh the Rysser... äre komne uti så blodigt krijg. Gust. Adolf Skr. 134. Jagh frucktar han vill begynna een leek, som ey affgåår medh löye och skemt. S. Brask T. krig. C l a. Thet var en stoor seghervinning, dogh gick then och them
Romarom aff icke uthan blodh. Schroderus Liv. 743. — 7. Ang. sägen, rykte, som går
om något. hwar æn saa våre (vore), ath han våre then samme som han lather ordh åffgå. Gust. 1 reg. 4: 85. kong Christiern är än icke så mykit stark som oord affgår. 8:45. munke eller nwnnor så förlöpa theris clöster eller gå på gifftermål... ther mygit roop åffgår öffuer
alt rijkit. 5: 8. — 8. Hafva afgång, afsättning. en begärlig och mycket afgående vahra.
Stjernman Com. 2:708 (1653).
Afgång, m. 1. Bortgång, hädanfärd, död. Egil wardt stongat i hääl aff en galin tiwr, och
thet war en önkeligh affgong for en konung. O. Petri Kr. 28. then saliga affgång, som
Lazarus fick. L. Petri 2 Post. 135 a. När iagh skal ifrån thenna jemmerdalenom skilias, så beskäär migh ... en lättan och rooligan affgång. P.J. Gothus Kors L 5a. — 2. Utgång, slut. the lära mötte, hwad anslag lyckosameliga tilgå pläga, och hwad som plägar illa bekomma och lyktas med en oond affgong. O. Petri Kr. i. — 3. Nedgång. Solennes ... affgång. L. Petri Sal. vish. 7:18 — 4. Afföring. the som aff naturen äro förstoppade och intet sin richtiga affgång hafva. U. Hjärne Surbr. 25. — 5. Förlust, minskning. välförtjänte män ... som igenom reductionen lijda någon afgång. Stjernman Riksd. 2:1581 (1668). then afgång, som landmilicen uthi the förflutne krijgztijder och elliest tagit hafver, och ... är angeläget, at en sådan afgång forderligast måtte ersättias. 2:1810 (1680).
Afgöra, tr. 1. Göra af med, nedgöra.
(de hade) nederlagt och afgjort en hop Danska hästar. R. Ludvigsson 289. — 2. Göra sig af med, afbörda. afgöra sin skuld. Hermelin E 7 a.
Afhala, tr. Afhända? [T. abholen, Nnl.
af hälen?] Gud förbiude ath te rydzer
an-tinge med makt eller decktingen kunne
aff-hale riikena the rågånger. H. Brask {Gust.
1 reg. 4:412).
Afhandel, m Underhandling, aftal. komma til en affhandel och göra stilleståndh. Balck Esop. 223. skola booktryckiarna ... icke leggia sigh uti hvars annars contract och afhandel, nogot verck til at tryckia låta. Laurelius Kyrkord. 473.
Afhemta, tr. 1. Upphemta, skörda, berga. När tu vpskär aff titt land, skalt tu icke skära
in til endan alt omkring, och icke nogha alt affhemta. 3 Mos. 19:9. the wijndruffuor som vthan titt arbete wexta äre, skalt tu icke affhemta. 25: 5. Han (den ogudaktige) warder affhemtat såsom een omoghen druffua aff wijnträdh. Job 15:83. — 2. Inhemta,
förmärka. När klädet det flämtar, Man lättlig afhämtar, At vädret det blås. Lucidor Vv 2 b.
Afhindra, tr. Förhindra, afvärja. huadh till hinder och skade i theres näringh ware kann, (vilje vi) hielpe till att afhindra och bortschaffe. Skråord. 179 (1596). han afhindrar och förtager alt ondt. Svedberg Sabb. ro 2:1514. Götherne ofta ... skinnade Moesien och kunde icke af någrom därifrån
afhindras. Peringskiöld Jord. 45. ingen
upmurad skantz them afhindra kunde. Ders. 94. De skydde intet at med sitt blod vilja afhindra de lågor, med hvilka deras skepp hotades. Mörk Adal. 2:331.
Afhugg, n. Afskräde, afskum. såsom werldennes affskrap äre wij wordne, hwars manz affhugg (Gr. περιφημα). 1 Cor. 4:13.
Afhugga, tr. 1. Nedhugga, borthugga. the trää som tu weest at man icke äter ther aff, them skalt tu förderffua och affhugga. 5 Mos. 20:20. han haffuer om kull slaghit Baals altare, och affhugget Lunden ther när. Dom. 6:30. — 2. Halshugga. loth ... kwng Christiærn aaf hugga twå wigde bispar. Gust. 1 reg. 1:48. bleeff her Tyrgils affhuggen på
södhra malm. O. Petri Kr. 108.
Afhuggning, f. Halshuggning. Johannis Baptiste affhugning. P. Erici 3:129 a.
Afhyda, tr. Draga huden af, afflå. [Mnt. afhuden; T. abhäuten.] thet fångna vildvärcket... afhyda. R. Foss 447. Mickel, hans
söner och hans vijff afthydde Lampen (haren). Ders. 248. itt stycke aff Brwnens (björnens)
hwdh bleff affhydd. Ders. 229.
Afhåll, n. Aktande, uppskattande, prisande; anseende; det att vara afhållen, omtyckt, andeligh högferd, roos och affhåld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
