Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Aftrötta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aftrötta
— 20 —
Afvetra
tränga, vj ... haffuom afftrenkt then skadelig
oc förderffuelig k. Cristiern aff Suerigis riike.
Gust. 1 reg. 3: 28. Hemming Gadde ... hade
warit Electus till Linköpingx Biscops sticht,
ifrå hwilket honom then förrädelige Biscop
Hans Braske swickelige affträngt hade. Svart
Kr. 3. the Påueska ... medh slijka
öffuerflö-digheet (kyrkoceremonierna) förmörkia,
för-tryckia och afftrengia Gudz egen bodh. L.
Petri Kyrkost. 44 a. the (Adam och Eva)
vthi oskyldighetennes stånd läte sigh
afftrengia ifrå Gudz vthtryckelighe ord och
betalning. A. Simonis E 2 b.
Aftrötta, tr. Uttrötta, man låter honom
(gossen) sielf giöra små slutsatzer, allenast
at de intet aftrötta hans gladlynte förnufft.
Dalin Arg. 2: n. 5.
Aftunne. Icke kan sääffuet wexa, medh
mindre thet står i afftunne? L. Petri Jobs
doft 8:11 (uppl. 1611). (Bib. 1541: wätsko;
Öfv. 1778: sumpig mark.) Är otvifvelaktigt
tryckfel för äjfionne, såsom det står i
orig.-upplagan af år 1563.
Aftystna, intr. Tystna, förnembda
prac-tijkos (papisteriets) tilhielpare, för
offuer-hetennes redzlo och theras medsellars
för-skiutelse och deposition, någon warning toge
och syntes afftysna. A. Andreæ Förspr. till
L. Petri Kyrkost. B 2 b. the welet
neder-stoppa them til ewigt mörker, at iw
munnen och bekennelsen måtte afftysna. Ders.
C la.
Aftåg, n. Afsättning (på varor). [T. [-ab-zug.]-] {+ab-
zug.]+} Ther (i Ryssland) kan them (de
Svenska städerna) ock icke feelas något aftog,
som man det kallar, på deras gods och wahror.
Gust;> Adolf Skr. 184.
Aftägt, f. Aftagande, fråntagande,
förminskning. Hans (månens) liws haffuer sijn
affteckt, til thes thet intet meer synes. L.
Petri Sir. bok 43: 7. Gudz ord ... reent och
heelt hållet warder, vthan affteckt och
tilset-ning. P. Erici 1:193 a. krafternes
merke-lige afftecht. A. Oxenstjerna Bref I. 4:18.
Aftöfva, tr. Af bida. (jag) reser igen åt
prytzen ... thär till att aftöfva then tijdh mig
förelagdh ähr. HSH 9: l»5 (1641).
Afundare, m. Afundsmän. H. K. M-.t
... sin konungzlige högheet och dignitet...
mot mångom afvundarom alt in till thenna
dagh försvarat. Gust. Adolf Skr. 297.
Afundsbalg, -bälg, m. [T. balg, bälg,
buk.] Vij achtom ey the affuundz balgars
röst. Messenius Blank. 70. the
afvunds-bälgar. Schroderus Kon. förär, föret. A 8 b.
den förtretliga, torra affvundhbelgen Ægeria.
U. Hjärne Vitt. 50. — Jfr Afundsbuk.
Afundsbuk, m. medh the tråå
affuundz-bukar wil iagh intet haffua skaffa. L. Petri
Sal. vish. 6:25. E. K. M. thetta mitt
väl-meenta arbete nådeligen uptagha och emoot
alla affuundzbukar försvara ville. Forsius
Esdr. föret. A 7 b.
Afundsbärare, m. han sporde uthaff
affvundzbärare stoort förtreet och förtaal.
Schroderus Liv. 906.
Afundsot, f. Afundsjuka. I något
Sagobrott är skrifvit, At Venus en gång mjältsjuk
blifvit Af caffé eller afund-sot. Dalin Vitt.
11.4:197.
Afundssägn, f. affuundz segn. L. Petri
Sir. bok 26. wij offta dome annat folk effter
itt owist rychte och affwundz sägn. P. Erici
2: 230 b.
Afvane, m. Afvänjande, afskaffande.
Tribunerna ... försvaradhe thenne Oppij lagh
och stadgha (om qvinnornas drägt) och sadhe
sigh thet intet varda lidande, thet hon til
aff-vane förskiutas skulle (T. solte abgethan
werden). Schroderus Liv. 476.
Afvarna, tr. Afråda. [T. abwarnen.]
drager mannen uthi huset fremmande gäster
och falske vänner, til intet annat än fråssa,
svelga och spela, skal hon (hustrun).. .
be-skedeligen honom ther ifrån affvarna.
Schroderus Albert. 2:131.
Afveckla sig, re fi. Reda sig, göra sig
lös, befria sig. [T. abwickeln.] confusion
och oskickelighet, ther ifrån man icke veet
sigh utredha och affvikla. L. Paul. Gothus
M ön. pac. 116.
Afvel, m. 1. Kroppsstyrka, han säijes
hafva varit så öfvermåttan både stoor och
stark, at han på then tijden alsingen bådhe
medh afvel och växt skall hafva hafft sin
lijke. L. Petri Kr. 30. een man afganska
stoor afvel. Ders. 60. Jagh kan icke förtiya
hans lemmar, hans starcka affuel. Jobs bok
41:3. — 2. Alstringsförmåga, berg, som en
starck metallisk afl i sigh hafva. U. Hjärne
A ni. 228. — 3. Afkomling. Stoore Gustafs
säd och afl. Stjernhjelm Fredsafl, 12 intr.
— 4. Afvelsgård. wij eder haffue tilförende
tilskreffuit om affuels gårder som wij wele
haffue wprettede ... szå är ennu wor willie
... att med the affueler, som såledis bliffue
wprettede, måtte forhandles effter denn
Ordi-nantzie som wij eder haffue tilskicket. Fin.
handl. 4:175 (1556).
Afvendesvittne, n. Afundsvittne, den
som vittnar af ovänskap, fiendskap, [af D.
avend, nu avind.] om thet befynnes kan
ath the waare affwendis witthne, som sagdhe
hennes barn tagha en annen stwt en (än)
henne tiilhörde, taa schal hon ware qwith
för thet tiwffuerij. Gust. 1 reg. 3:75.
Af veta, adj. Afvita, galen, affweta och
rasande hundar. L. Petri Mandr. H 5 a.
Afvetenhet, f. Själsslapphet,
sinnesslö-het. The gamle ... gåå i affvetenheetenne.
P. J. Gothus Hust. 339.
Afvetig, adj. Afvita, vanvettig.
Affve-tigh, insanus, demens, amens, vesanus,
pha-naticus. Comenius Tung. index.
Afveting, m. Vanvetting. Serenius Diet.
Afvetra, se Afvittra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
