Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Anammelig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anammelig
— 27 —
Andelighet
12:4. the skola til Hofrätten komma, then
vädjande at gifva sin inlaga in, och
svaranden at then anamma. Lag 1734 R.B. 25: 7.
— 2. Taga fatt, till fånga. Konungen aff
Babel annammadhe honom (kon. Jojachin)
j sins Rikes ottonde åre. 2 Kon. 24:12. —
3. Emottaga (en ankommande); upptaga.
konung Swen flydde först til Norige, men
ther wardt han icke annamat. O. Petri Kr. 40.
the ... komo emoot honom, och anatnmadhe
honom medh krantzar. Judith 3:10. Och
vthi hwadh stadh j kommen och the anamma
idher, äter hwadh idher föresets. Luc. 10:8.
Och tå barnet war stoort wordit, antwardadhe
hon thet Pharaos dotter, och hon anammadhe
honom för sin son. 2 Mos. 2:10. — 4.
Emottaga med bifall, antaga, godkänna. Lät
titt hierta anamma mijn ord, ... Anamma
wijsheet, anamma förstånd. Ord. 4: 4,5. The
som tå gerna anammadhe hans taal, the läto
sigh döpa. Ap. gern. 2: 41. — 5. Hålla till
godo. Haffue wij fått gott aff Gudhi, skole
wij ock icke anamma thet onda? Job 2:10.
— 6. Fatta, begripa. At vel och klarliga
skrifva kommer mig före, såsom then ther
redigt, klarliga, tydeliga och förståndeliga
talar. Hvilket är ett beröm för honom som
talar, och letthet och froma för honom som
hörer och strax anammar och förstår.
Svedberg Schibb. 35.
Anammelig, adj. 1. Antaglig,
välbehaglig, önsklig. Hedhninganar skola warda itt
offer, Gudhi anammelighit. Rom. 15: 16.
mijn tienst... må anammeligh warda them
helighom. 15:31. Friden war Her Steen och
heela Rijket på den tijden anameligh. Brahe
Gust. 1 kr. — 2. Fattlig, begriplig, theras
lärdom (lära) må wara förståndeligh och
anammelig. L. Petri Kyrkord. l b.
An bedja, tr. Tillbedja. [T. anbeten.]
the ... uthi ett offer gudharna icke anbodho.
Schroderus Liv. 771. Den är hans konung,
den som honom giör behag, Och den
an-beder han, som een afgudedyrkar’. Beijer
394. din ögons skien, som jagh kan uthan
våda, Med min förnöjelse, anbidia. G..
Cederhielm 89.
Anbjuda, tr. 1. Bjuda till att göra, att
tillfoga, ther han vorde Sveriges rijke på
någon orth något fiendtligit anbjudandes.
Girs Gust. 1 kr. 70. ehvad fienden anböd
eller försökte, läto likväl de Revelske sig
hvarken af fiendtlig ansätning förskräcka,
eller andra stämplingar förföra. Joh. 3 kr. 21.
— 2. Tillbjuda, erbjuda, anbiudha sigh til
stridz. Schroderus Liv. 847. vij edher
an-bödho hvad til krijghet nödigt vara kunde.
Ders. 895. Tyske ryttare som anbiuda deres
tienst. HSH 30:190. (1658). jag dem aldrig
budit (bedt) om någon slik assistence, för än
de sig sjelfva härtil hade anbudit. M.
Stenbock (Lönbom Anek, 2: 217. — 3. Anmoda,
begära något af någon, the Romare honom
(kon. Filip) anbödo at aldeles affhenda sigh
Grecien. Schroderus Liv. 449. honom
svåre och obillige ting vore anbudne. Ders.
450.
Anblåsa, tr. och intr. [T. anblasen.]
1. Blåsa i, på. ludren (luren) vart högt
an-blåster. Björner Kämp. Karl o. Grym. 15.
— 2. Utblåsa. Ther effter lät uthropa fredh
Och i trummeter, som är sedh, Anblåsa.
Olfson Christiern 94. krijgh, som medh
presterlige trummeter annbläsne och
anstif-tede äre. Bureus Påv. stämpl. A 3 a.
fienden ... igenom een trompetare lät anblåsa
accord. Nordin Krigshist. 2:85 (1688).
Anblåsande, n. Påblåsande,
underblåsande. the (begären) öffua sigh genom
fiendans (djefvulens) anblåsande meer och
meer. L. Petri Skyld. G 3 a.
Anbläst, m. Påblåsning. vore eld aff
himmelen fallen, ther aff månges klädher, lijka
såsom genom en lindrigh anbläst, vordo
för-brende. Schroderus Liv. 695.
Anbringa, tr. Förebringa. [T. [-anbrin-gen.]-] {+anbrin-
gen.]+} Kongl. May:tt hafver sig föredraga låtet
dhe besvärspuncter, som . . . Borgerskapet
hafva vidh denna rijkzdagen i underdånighet
an bracht. Stjernman Riksd. 3:2024 (1686).
Anbringare, m. Angifvare. [T. [-anbrin-ger.]-] {+anbrin-
ger.]+} lögnachtige anbringare. R. Foss 172.
Anbryta, intr. Inbryta. [T. anbrechen.]
Han väntade med bekymmer på dagen; men
när den anbröt, blef hans fruktan större.
Mörk Adal. 1:174.
Anbult, Ambult, n. och m. Städ. [Mnt.
anebolt, ambolt.] Etth anbultt och en
fill-kloffua. Hist. handl. 1:28. (1543). stå fast
såsom en ambult, som vaan är vidh slaagh.
Schroderus Kors. 272. fyrekantigt ambult.
J. M. kr. 335.
Anbunden, p. adj. Bunden, fäst. [T.
angebunden.] vi prester i Christenheten,
som äre anbundne vid vissa församlingàr,
at them lära och förestå. Svedberg Dödst.
b l b. I ett hushåld äro monge anbundne
personer, såsom man och hustru, föräldrar
och barn, och lagstad tienstahion. Ders. 579.
Anda, tr. Skörda, [af and, skörd, [-skördetid.]-] {+skörde-
tid.]+} anda och inbärga. Risingh 26.
Andas, dep. Gifva upp andan, dö. [Isl.
andast.] Kongsbarnen voro då unga, när
deras moder andades. Björner Kämp. Frith.2.
Andedrag, n. Andedrägt, trång
anda-dragh. B. Olavi 83 b.
Andedrägt, n. Förekommer liktydigt med
stund, ögonblick. Vi åtniute hvart andadrächt
Gudz barmhertighet. Svedberg Casa 415.
Andefång, f. Andfåddhet, andtäppa.
the en lång tijdh hafva varit bekayade medh
svår andefång. U. Hjärne Surbr. 23.
Andelighet, f. Andeligt stånd, att
förekomma uenigheet i then Christeliga lära
ibland wår andeligheet. Thyselius Handl.
2:132 (1540).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
