Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Ansa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ansa
— 35 —
Ansenlig
hwilken the personer synnerliga anrörer,
som brukas til kyrkionnes embete. L. Petri
3 Post. 107 a.
Ansa, tr. Akta, bry sig om, sköta,
befatta sig med. [Isl. anza; D. cendse.] Then
icke ansar förmaningar, han måste få hugg.
Comenius Tung. 729. de Ryske ... anszade
intet mera de Svenska. Girs Joh. 3 kr. 63.
the haffva med krigzfollckedt... så mycket
att göra, at the inthet mehr förmå at ahnsa.
HSH 38:83S (1636). hvilken på sielfva saken
alstinges är hugad, gifver sigh hvarken tijdh
eller rådrum at ansa något ordaprång. U.
Hjärne Surbr. föret. 4 a.
Ansaga, f. Gensaga. [Mnt. ansage.]
sedhan alle sit rådh och meening föregifvit
hadhe, begynte konungen ... til at gifva
an-sagur ther emoot. Schroderus Liv. 863.
Anse, tr. och intr. 1. Se på, åse. then
offuerste Presten hadhe sigh så ömkeliga, at
honom ingen vthan stoort medhlijdande
an-see kunde. 2 Macc. 3:16. Och diwren woro
anseende (att se, till utseendet) lijka som
glödhande kohl. Hes. 1:13. alle anseende
woro såsom weldighe män. 23:15. Lejonets
och hajens grufveliga glupska käftar anse vi
med fasa. Linné Tal 14. Af myror från en
stack i nejden Med undran anses denna
fejden. G. F. Gyllenborg 2: 99. — 2. Se
till, göra afseende på, fästa
uppmärksamhet vid. Gudh haffuer anseedt mijn
för-tryckelse och arbete. 1 Mos. 31:42. Jagh
frögdar migh, och är gladh offuer tina
god-heet, at tu anseer mitt elende. Ps. 31: 8.
om en rettferdigh wender sigh jfrå sinne
rettferdigheet, och gör thet ondt är,... hans
rettferdighet, som han giordt haffuer, skal
icke anseedd warda. Hes. 3:20. I skolen
ingen person ansee j domen, vthan skolen
höra then litzla såsom then stora. 5 Mos.
1:17. läter min tienare Hiob bidhia för idher,
För ty honom wil iagh ansee. Job 42: 8.
Jagh wille icke ansee tigh eller achta tigh.
2 Kon. 3:14. Hvadh skääl och bevijs the’
Svenska om Gottlandh framförde ansågz intet.
Girs Gust. 1 kr. 50. at E. K. M:tt
aller-nådigst ville ansij vår trooheet och ährlige
intention ... och fördenskuld icke ansij och
högt värdera någre småå fauter. HSH 21:
216 (1644). — 3. Hafva i sigte, hafva för
afsigt. Hwadh haffuer tu anseedt, at tu så
giorde? 1 Mos. 20:10. — 4. Se ut, synas,
tyckas, sakerne så ansee som the till en
ruptur komma vele. A. Oxenstjerna (HSH
32: 267). Refl. och lät sigh ansij här i vårt
fädernelandh, att Gud icke allena ville straffa
synden i timmelig måtto. Gust. Adolf Skr.
168. Thet låter sigh nu ansee såsom Gudh
hade åter förbarmat sig öfver oss. Ders. 172.
— 5. Låta anstå, uppskjuta, lemna anstånd.
Wij hafve funnet nödigt icke länger
ther-medh (med stadens anläggning) at ansee,
uthan at fortfahra med then i så måtto til-
förenne fattade dessein. Stjernman Com.
2:174 (1638). måste vij ännu medh eder
heemkompst något litet ansee. HSH 36: 366
(1635). så moste med creditorerne handlas,
att de ähnnu något lijtet vele ansij. A.
Oxenstjerna (HSH 35:124).
Anseende, n. 1. Utseende, skapnad,
utvertes skick, tu sägher och lärer thet rätt är,
och seer icke till anseendit. NT 1526 Luc.
20:21. Herrans herligheetz anseende war
såsom en förtärande eeld. 2 Mos. 24:17. hon
degheligh war til anseende. Judith 10:4.
hans skapnat är ledhare än andra
menni-skiors, och hans anseende än menniskiors
barnas. Es. 52:14. Anseendet är ärbart.
Dalin Årg. l:n. 34. han behöll sitt
majestätiska anseende. Mörk Adal. 1:103. ett
fruntimmer ... som med ett par de vackraste
ögon förenade det ädlaste anseende.
Leopold 3: 490. — 2. Sken, i motsats till
verklighet. Stor sak, huru det är i sjelfva värket,
blott at anseendet är vackert och hederligit.
Dalin Vitt. I. l:il. — 3. Sätt att se, att
anse, bedöma. Och än thå at Christi födhelse
war j sådana armood och älendheet epter
werldennes anseende,. Så war hon doch en
reen födhelse mykit achtat och dyrbar för
gudhi. O. Petri 2 Post. 14 a. — 4.
Afseende (på), han schal gaa tiil bytis med tiigh
j hela bohagit och han j samma byte
anseende schal haffua ther tiil ath tw thet saa
qwit och friidt hafft haffuer j saa mongh aar.
Gust. 1 reg. 2:108. itt synnerlighit anseende
moste wij haffua til thet Euangelisten här
sägher. L. Petri 3 Post. 141 a. — 5. Veld,
mannamån. Pallas är befunnen Uthan
an-seend’, opartijsk. Stjernhjelm Fredsafl 13
intr.
Ansegla, intr. Insegla. [T. ansegeln.]
vidh Blåckhuus udden ... alle jachter, båthar
och små fartyg, som aff- och ansegla, skole
vara förplichtade sigh at angifva. Stjernman
Com. 4:290 (1680).
Anselig, adj. 1. Ansenlig. Abassa Bassa
allerede j förledne sommers var medh en
anselig macht in j Pålandh gången. A.
Oxenstjerna (HSH 29:328). Guslaff Horn hafver
åter hafft en ansehlig victorie. Dens. (330).
en mycket anselig vinning. Österling 3:47.
— 2. Aktningsvärd, vördig. the äre uthi
sielfva värket lättsinnige och posserlige, och
vilja lijkväl achtas för anseelige och
stoor-modige. Schroderus Hels. beg. skattk. 54.
— 3. Hederlig. E. M:tt en reputerlig fredh,
eller jw ett anseligt stilleståndh skall sig
kunna till accordera. A. Oxenstjerna (HSH
29: 330).
Ansenlig, adj. Ansedd, betydande, vigtig.
Eusebius den anseenlige mannen. U. Hjärne
Orth. 2. de fleste, och i synnerhet de
ansenligaste i landet, följde ännu sina förfäders
tro. Botin Hist. 1:277. Sune Jarl, en den
ansenligaste af denna slägt (Folkungarne).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
