- Project Runeberg -  Glossarium öfver föråldrade eller ovanliga ord och talesätt /
41

(1914-1916) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Fredrik August Dahlgren With: Evald Ljunggren - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Arffall ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Arf fall

— 41 —

Arm

folket). Gudh ... haffuer ... tenckt vppå sitt
folck, och sino arffue seghren giffuit. St. af
Esther 6:12.

Arffall, n. Syndafall, arfsynd, hans
(Kristi) embete och kall war, at han skulle
vprätta arffallet. P. Erici 1:196 a.

Arf fallen, p. adj. Genom arf kommen
till något, vårt kongl, embete, till hvilket
vij äre födde och arffalne. Stjernman Riksd.
2:1655 (1672).

Arf lig, Arfvelig, adj. Ärftlig. Stadenn
är lagd och bygd på wåre Cronones rätte
och arfflige äger. Fin. handl. 7:122 (1544).
Landet, thet han oss til arffligh besittning ...
beskeedt haffuer. P. Erici 2:82 a;
Storförsten beviljade honom förstendömet
Smo-lendsko til et arfligit säte. Girs Joh. 3 kr. 20.
En arflig egendom. S. E. Brenner 1:97.
ther frälseman förverkar... arfvelig rättighet.
Lag 1734, R. B. 8: 2.

Arfligen, Arfveligen, adv. Ärftligen.
the jordegodz, som them medh rätte arffligen
tilfaldne äre. Stjernman Riksd. 1:508(1600).
arfveligen. Ders. 1:608.

Arfsgift, f. Hvad som gifves i arf. barn
äro Herrans arffz gifft. L. Petri Dav. ps.
127:3. mijn arffsgifft är bättre än hanogs
kaka. Sir. bok 24: 27.

Arfsjuka, f. Sjuka (sjukdom), som man
fått i arf. någhon breck som är hoos
för-äldrerne, then faller på barnen och bliffuer
sedhan een arffsiwka. B. Olavi 164 b.

Arfstake, m. Jfr Stake 2. alla
menniskor (äro) fremmande och vandrande gäster,
som icke haffua insatt j thenna verldenne
någon arffstake. Phrygius 1 Likpred. C 3 a.
är verlden vårt Legohws och härbärge, hvar
uthi vij icke haffue någon evigh arffstaka
eller blifvande stadh. Him. lif. 35.

Arfvelös, adj. Utan arfvinge, barnlös.
[af F.Sv. arvi, arfvinge.] Tu haffuer monga
menniskior vpätit, och haffuer giordt titt folck
arffualööst. Hes. 36:13. om the än vpfödde
sijn barn, så wil iagh doch göra them
arffua-lösa. Hos. 9:12.

Arg, adj. 1. Dålig, som lider af ett ondt,
ett fel. Kropsens liws är öghat,... är titt
ögha argt, så warder tin hele krop mörk.
Matth. 6: 23. — 2. Svår (att lida, uthärda).
theras saak (belägenhet) skulle blifva ju
längre ju argare. Schroderus Liv. 173. —
3. Neutr. argt och argesta brukas
substantivt: skada, förfång, förderf, bruke och
haffwe teris köpenskap och retthe verff sigh
till nytthe och gagn vthen alth hijndher æller
argth. HSH 19:57 (1504). något anfall eller
argt ske skulle in pa then landzendhæ. 20:
154 (1507). thet hadhe aldrigh varit hans ...
mening at tilfogha staden Syracus något argt
Schroderus Liv. 304. iach skal vara mijn
herre konung hull och troo, åffueria hans
argesta och veta hans -betsta. Gust. 1 reg.
5:10. Dauid söker effter titt argesta. 1 Sam.

24:10. Herodias gick effter hans arghesta,
och hadhe gerna dräpit honom. Marc. 6:19.
försvara rijket emoot alle dhem, som effter
dess argeste trachtade. Gust. Adolf Skr.

214.

Arga, intr. och tr. 1. Göra skada,
angrepp. wtlænst folk, som paa richet altiid
argha oc fegdhe wilia. Gust. 1 reg. 1:156.
argha in paa thenne thry riikitzins inbyggiere.
2:256. konung Cristern ... mett sitt
krigz-folk ackter att arga jn påå tesse twenne rike
Suerige och Dammark. 5: 111. förbiudendis
våra fogoter ... att the för:na her vincentz
eller hans medtfyliandis tijänere i någre
måtte hindre, platza eller arga til götz eller
personer. 5:142. — 2. Förargas, må ingen
blifva otolig eller arga på mig, at jag hafver
af Skrifften framdragit och bevisat, hvad för
stora synder hafva förorsakat Gud til at
hem-sökia vårt land och folck med krig, hunger
och pestilentia. Svedberg Dödst. 524.

Argas, dep. Vara arg, förargas. Alle
vilja hata andra, träta på andra, argas på
andra. Svedberg Dödst. 44.

Argelig, adj. 1. Förarglig, anstötlig.
skall Landzhöffdingen sigh i någon andeligh
administration icke inmängia, wijdare än der
han något argeligit förnimmer, särdeles ibland
de Evangeliske prästerne ... Landt. instr.
219 (1642). — 2. Arglistig, argelige räncker.
Törnewall c4a.

Arghet, f. 1. Arglistighet, thenne
för-screffne articler... holla utan alla falskhet,
arghet oc motseyninger. Gust. 1 reg. 1:4.
— 2. Förfång, göra oss någhen arghet eller
skadha. Ders. 8:242.

Argvillig, adj. Illvillig. [T. argwillig.]
Mång’ argvillig’ andars grep Äre störd’ och
störte, som oss giorde fägd. Stjernhjelm
Fredsafl, anman.

Arild. Af arilds tid, från uråldrig tid.
(Se Schlyter G loss. till Skånel.; Molbech
Gloss.) aff araldis tiidt. Gust. 1 reg. 1:285.
vtåff areldz tijdt. 5:102. aff arilde tijdh. O.
Petri Svar till P. Eliæ f3a.

Ark, m. Skrin, kista, kassakista, wnder
thin (jungfru Marias) qwydz ark tha licktes
han (innelycktes Jesus). Tideb. 3.
siwtiye-tusend lödighe marek, Them Swenske
vth-ladhe vthaff sin Arck. En liten Crön. E 5 a.
utur sin arck togh Måns thet sylf.
Messenius Kr. om Stockh. 98. Fålket på altaret,
ladhe Till offers sijlf siutijo mark, Them
gömde han wti gudz ark. Christm. 241.

Arlast, adv. arlast om morgonen. U.
Hjärne Par. 3. han vecker them arlast up
til arbets. Svedberg Ungd. reg. 222.

Arm, m. Flygel. [T. arm.] (han) bröt
theras slachtordning, aldenstund the hadhe
alt för vijdt uthgrenat och uthsträckt sina
armar och voro fördenskull uthi bröstet
nästan försuagadhe. Schroderus Liv. 77.
the ville streckie sigh uth omkring begge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ovanliga/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free