Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Befänga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Befänga
— 57 —
Begifva
och Scippioner befäcktade öfver världen
genom segrande vapen. Botin Hem. 2:41.
Befänga, tr. [Mnt. bevangen; T. [-be-fängen.]-] {+be-
fängen.]+} 1. Omgifva, omsvepa. Kastar man
ett stycke jord, en mullklimp, eller en steen
eller något annat der uthi (i polen), så
be-fänger han hela omliggiande engden medh
en mörck luft. U. Hjärne A ni. 209. — 2.
Angripa, smitta, besmitta. Keysar Henric
then siwnde wart forgiffuen aff en
swart-munk j Sacramentet, War icke thet een
grä-selig ting at en arm vsull menniskia skulle
wara så dristigh at hon skulle befengia Christi
lekamen medh förgifft? O. Petri Klöst.
E 2 b. läkedomar emoot then förskreckelige
Pestilentien, ther medh menniskian sigh
för-ware kan at hon icke befengd warder. B.
Olavi 108 b. han bleff aff pestilentzien
befängd, och sedan dödh. Girs Er. 14 kr. 83.
draga een vakande försorgh, det icke vårt
rijke ... må der aff (af pesten) medh någon
infection befängias. Stjernman Com. 3:257
(1664). befängda städer och orter. 6: 3 (1709).
Bildl. menniskian wardt sielff så befengd aff
synd och ond begierelse, at hon intet kunde
hwarken tenkia, tala eller göra thet som gudhi
war behagelighit. O. Petri 2 Post. 74 b. thet
är alt befengt med synd. Rom. 7:22 (glossa).
— Part. Befängd, besatt af djefvulen.
någhre äro befängde eller besatte, så at the
vnder tidhen qwälias aff then onda andan.
L. Petri Kyrkord. 39 b. Min dotter blef
befängd. En diefvul tog sin boning I hennes
arma kropp. Kolmodin Qv. sp. 2: 255.
Befängning, f. Smitta, the som af samma
pestilentia angrepos, svartnade strax af blodet,
som hastigt utslog i befengningenne.
Svedberg Dödst. 559.
Befängsla, tr. Fängsla, fånga, när en
... hvart (hvarken) täncker, troor eller
aff-veet, Sij, då månd’ iagh (döden) vara för
handen och hafva befängslat, Lijka som
fiskaren klokt invefvar i nätet och garnen Den
... spratlande, glittrande fisken. J.
Gyllenborg 5.
Befärga, tr. Färga. [T. befärben.] ther
the giöra orätt, så villia dhe lijkväl befärga
och besmycka theras förehafvande med någre
skinande orsaker. J. Rudbeckius Kon.
reg. 31.
Befästa, tr. 1. Fästa, en god starck
boom, beslagen med goda starka jernbomer
och sedan befestad i stenkistan. Gust. 1 reg.
9:2. — 2. Göra fast, stadig, han haffuer
befest iordena, så at hon intet röres. 1 Krön.
17 (16:30). är emellan oss och idher befest
itt stoort swalg. Luc. 16:26.
Beföga, tr. Foga, befordra, bestyra.
Komme her och offthe marghe klagemall
mothe eder ... huilke wij altid venth och
befögeth haffwe i thet bestæ. HSH 20:28
(1506. Orätt står besögeth.).
Befölja, tr. Åtfölja. [T. befolgen.] Gick
iagh i stilla roo befölgd aff mina tanckar.
Wexionius Sinn. B2la.
Beföra, tr. Anklaga, beskylla, belacka.
Iak skall (tillstädja) ingom, ther hans nad
vill beföra för mik, med mindre än then thet
seger (säger) vill thet för honum sielffuer
tillstaa oc beuisa. Gust. 1 reg. 1:4. Judanar
wordo in för Keysarea så slemligha belugne
och beförde. Försp. till Vish. Twå quinnor
wordo beförda, at the sina söner hadhe
omskära låtit. 2 Nlacc. 6:10. Svenske bönder
beförde och beklagade hvar annan. Svart
Ärepred. 60.
Beförare, m. Calumniator, lastare,
be-förare, skendare. Var. rer. voc. P l b.
Beförelse, f. Calumnia, beförelse,
las-telse. Var. rer. voc. P l b.
Beförning, f. Gust. 1 reg. 7:234.
Beförna, tr. Bedöfva? När the (bina)
svärma, moste man medh skällor eller buller
på bäckene beföhrna, eller och med mull
them öfverkasta. Risingh 77.
Begabb, n. Begabberi. Spotskt begabb.
S. Triewald 77. Hon (åsnan) lider väl
begabb. Dens. 80. Han mot allt heligt ifras
då: hans tunga vig och snabb, När ej hans
lätta skäl förslå, utskummar argt begabb.
Liljestråle v. 136. när på Nobis jag min
pipa röker, Måste jag höra jemt begabb.
Bellman 4:103.
Begabban, f. Begabberi. Hvilken som
hafver förachteligit taal om Gudz ordh och
sacramente, och giör spee och begabban
ther-af. Lönbom Sv. arch. 1:232 (1618).
Begabbelse, f. Begabberi. Helsingius.
Begabberi, n. Föremål för begabbande.
iagh moste wara theras begabberij. Ps. 109:25.
Begallra, tr. Förse med galler. Var viss,
han skall bebo ... Ett väl begallradt rum i
något kongligt slott. Leopold 1:284.
Begge väges, adv. I begge fallen, effter
Gudh haffuer giffuit Öffuerhetenne macht
och wold ... så wel j andeliga saker som
werldzligha, kräffuer han ock beggewäghes
frucht aff samma sina gåffuor. L. Petri
Krön. pred. B 2 b.
Begifta, tr. Begdfva, dotera. [Mnt. T.
begiften.] man ärar gudh j them (helgonen),
och them j gudhi, ther aff ath gudh them så
begifftat haffuer. o. Petri Underv. a 7 a.
the wåro til fridz med thet som the medh
begifftade wåro. Guds ord A 3 b. Klosther
haffua monga landboor, ther the medt
be-gifftede äre. Gust. 1 reg. 6:157.
Begiftiga, tr. Begåfva. [Mnt. begiftigen.]
huar gud alzmegtig j framtiden begåffuer och
begifftiger hans K. Ma:t... med nogen
Victoria. Gust. 1 reg. 10:42.
Begifva, tr. [Mnt. begeven; T. begeben.]
1. Gifva, hängifva, lemna, wij alle
sampt-ligh welwilieligha begeffua wår skröpligha
för-nufft och mörcka förståndh vnder tronnes
hörsamheet och lydhna. P. J. Gothus Bön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
