Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Berama ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berama
— 73 —
Bergsskygd
lydhandes. O. Petri Kr. 180. samma beram
eller beslutt. Ders. 181.
Berama, tr. 1. Öfverenskomma om,
uppgöra. beszlutet som ther på (om ett förbund)
beramadt wardt. O. Petri Kr. 179. aff
för-ståndigha män beramade stadgar och
ordi-nantier. L. Petri Krön. pred. B 3 a. — 2.
Beställa om, ombesörja. Så beramade thå
Engelbrect breffuet, med huilkit the vpsade
konungenom theres huldskap. O. Petri Kr.
173. attj her vdinnan beraama vile vårth
gangn och fordeli. Gust. 1 reg. 4:25.
Kyr-kiones gemene bäste ... berama. A. Andreæ
Försp. till Uti. på Dan. b la. Jfr Rama.
Berappa, tr. Rappa. [T. berappen.] Skall
och hele Slottett innen til, så myckitt som
icke är af huggen steen, flitteligen berappes.
Hist. bibi. 2:221 (1588).
Bereda, tr. Tillreda, bereedde en stoor
natward (aftonmåltid). Judith 6:19. ena
mal-tijdh beredha. 2 Macc. 2: 28. beredher oss
4Påschalambet. Luc. 22: 8.
Berede, adj. Färdig, i ordning. [Mnt. =]
hade wij formodett ath Boijerten skulle på
thenne tiidh ware aldelis berede. Gust. 1 reg.
11:82.
Beredning, f. Befästande. (Erkebiskop
Trolle) foretagit eller begynt med stäkes slotz
beredningh thetta obestånd emot siith eigit
fädernes riiche. HSH 24:64 (1516). stäkes
slotz beredningh emoth riikit och mich (Sten
Sture). 24:65.
Beredskap, m. Redskap, anstalt,
tillrustning. [T. bereitschaft.] Een ovänt syn,
en tancka, Ett missförstånd och feelgrep är’
mijn vapn, mijn rustning och beredskap,
Ther med iag faller an mång tusend man
Och heele härar häriar. Stjernhjelm
Freds-afl 3 intr.
Berefva, tr. •Omslå, omlinda med rep,
band (tunnband) o. d. [Mnt. bereven.] hoo
szom vpslår kistor tunnor byltor eller nogot
bereffued godtz. Gust. 1 reg. 10:130. Lin,
merling berefvades om fyrkulor och
fyrkransar. Adlersparre Afh. 247, 219. Se
Fyrboll.
Beregna, tr. Vattna med regn. [T. [-be-regnen.]-] {+be-
regnen.]+} En åker wardt beregnat, och then
andre åkren, som intet beregnat wardt,
för-torkadhes. Am. 4: 7.
Berepa sig, refl. Repa sig. han lätt
hugga neder till ellofva tusend man, rijket
till een sådan skada, att samma provintz sig
icke till denna dag bereppat hafver. Gust.
Adolf Skr. 86.
Berga, tr. Rädda, om (i sjönöd) then
ene kunde och måtte, med godt samvet,
störta then andra i sion, på thet han sielf
måtte blifva burgen? Bechstadius 81.
Skeppet... kom i brand, at fåå personer
allenast blefvo burgne. Dens. 141.
Bergaltare, n. [Luther: bergaltar,
Vul-gata: prostibulum.] fremst på alla wäghar
bygde tu tijn berghaltare, och giorde tina
fäghrind til een styggelse. Hes. 16:25.
Bergelott, m. Bergarlön. thett
arbettz-folk som ther tilhielpe (att berga gods från
strandadt fartyg) skulle haffua ehnn
måtte-ligh berggebtth. Gust. 1 reg. 2:264.
Bergenfisk, m. Eg. fisfc från staden
Bergen; stortorsk? Piscis bergolicus,
bergenfisk. Var. rer. voc. R 2 b. berghenfiisk.
Gust. 1 reg. 2: 238. lithet östen om Trinnes
(vid Hvita hafvet) ähr mechta stortt fiske
medh bärgerfisk, raff, räcklingh och långor.
HSH 39:101 (1581). huar gill Siölap ... skall
nu her effter uttgöre till Suerige fyre wåger
rockor eller Bärenfisk. 39:185 (1605).
Bärn-fisk. Ders. til Stockholm låta inskeppa
allehanda Berger- så ock klippe- och Islands fisk,
ehvad namn den och hafva kan. Stjernman
Com. 2: 685 (1652). Torsk och sill... stöör,
langar (långor), bergefisk. Spegel Guds
verk 196.
Berggeld, n. Bergarlön. [T. bergegeld,
n.] att the giffwe tich ... ett skäligt berggält,
för thet thu haffwer holpet them rädde schipp
och godtz. RR maj 1544.
Bergkyrka, f. = Bergaltare. [Luther:
bergkirche, Vulg.: lupanar.] bygde tu tigh
berghkyrkior ... på alla gator. Hes. 16: 24.
Bergsadel, m. i förtiden och af ålder en
särdeles Bergsadel varit hafver, hvilken sin
ursprung och uphof derutaf hafver fått och
bekommit, at Landsens Herrer, Regenter
och Konunger de principaleste och
förnem-ligaste bergsmän, som genom flitigt och
idke-liga bergsbrucks drifvande til någon
synnerlig förmögenhet komne äre och sig om sit
fädernesland och sin öfverhet väl at förtiene
beflitat och anlägit vara låtit, med ansenliga
och hederliga skiöldemärken hafve förärat
och med särdeles priuilegier benådt och
begåfvadt. K. br. 80/i 1621 (Bring Saml. 1:54).
Bergsega, f. -sege, m. Bergolja. Lind
Ord.
Bergsel, f. Bergning. Engebärsel,
enge-bergzell. HSH 21:180,191 (1650).
Bergsförståndig, adj. Som förstår sig
på bergsbruk, lathe wij nw dragé tijt vp
(till Dannemora) någre nykompne
bergzfor-stondige, som ther skole ... med all macht
taghe sig bruchningen före. RR 20/e 1545.
Bergskulle, m. Bergstopp. Tå nu Herren
nidher kommen war vppå Sinaj bergh offuan
vppå kullan, kalladhe han Mose vp på
bergskullan. 2 Mos. 19:20.
Bergskåra, f. Bergsremna. [Isl. [-bjarg-skora.]-] {+bjarg-
skora.]+} han må inkrypa j steenklyfftor och
bergskoror. L. Petri Jes. proph. 2:21.
Bergssko, m. Ett slags hästsko ?
Bergx-skoo. Gust. 1 reg. 1:153.
Bergsskygd, f. Skygd af ett berg.
[Luther: dunckel des bergs.] hon . . . kom
nedher j berghs skygdena. 1 Sam. 25:20.
(Öfv. 1878: undangömd plats i bergstrakten.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
