Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bilåt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bilåt
— 101 —
Bisk
Doch om laster och- skam äre lust, om lust
står i odygd, Billiga med alt foog mon hon
sig kalla Fru Lusta. Stjernhjelm Here. 292.
Bilåt, -låtare, m. Konsonant.
Conso-nanter eller Bijlåter. Columbus Ordesk.
44. C är ingen rätt svänsk bijlåt. Ders.
Consonans må kallas bij-låtarn. Ders. 42.
Consonans, medlyding eller bilåtare.
Svedberg Schibb. 20.
Bilägerska, f. Konkubin. Bijlegerska.
For t un. 33.
Bilägga, tr. Lägga bredvid. Philosopho
Xenocrati blef then fagre skökian Lais
bij-lagd. Schroderus Albert. 4:188.
Bilägga (?), f Servet. (Se Kalkar
bi-lægge) Sölffknöper stor och små, som man
brukar til himbler och bileggier. Lönbom
Uppl. 2:18 (1563).
Bil ära, f. Falsk, kättersk lära. the läror
som til rätta lärone tilsatta warda... S. Påuel
kallar bilära eller en biwäg eller en wilstigh.
O. Petri 1 Post. 98 b. Ther effter lärer han
skyy alla bijläro och menniskiobodh. Försp.
till Eph. Bijläror (kätterij) Comenius Tung.
640.
Bilöpa, intr. Löpa förbi, förflyta Tu
röner daglig dagz, at ingen stund bijlöper,
Med mindre någon en för dödzens udd
kulstuper. Wennæsius 217.
Bilöpare, m. Drabant, lifvakt. [T. [-bei-läufer.]-] {+bei-
läufer.]+} Lyders bijlöpare ramade strax till
Henning. Svart Kr. 40. Och en stoor
hoop i larffuecläder hölle sigh wara theres
bijlöpare. (Mäster Knuts och Peder
Sunnanväders vid deras skymfliga intåg i
Stockholm). Ders. 113.
Binda, tr. 1. Ingå, afsluta. Jak skall
aldrig binde bund med nogen ... androm till
skada. Gust. 1 reg. 1:4. bindas skal een
stadug frid och wendscap rickom emellom.
1:185. Bindt ingen wenskap medh een
sticken menniskio. L. Petri Sal. ord. 22:
24. — 2. Refl. Sluta sig, förena sig. bindt
tigh icke j selskap medh slösare. L. Petri
Sir. bok 18:32.
Bindebacke, m. måste man akta efter
om rägn och vätska kan tränga genom
(åkern), eller om där är binne-backa eller
hård bottn, at intet vatnet kommer igenom,
utan stadnar i åkerjorden. Carleson 235.
Bindig, adj. Bindande. [T. bindig, [-biin-dig.]-] {+biin-
dig.]+} ett bijndigtt och krafftigt besluth.
Gust. Adolf Skr. 495. Hennes May:tt
medh een bindig skrift nu straxt försäkrar
... att Hennes May:tt vil blifva vidh
reces-sens och cessions actens lydelser.
Stjernman Riksd. 2:1375 (1660).
Bindika, f. Band, bandprydnad. [Mnt.
bindeken.] Bindika, Fasciola, die Windeln.
Schroderus Lex. 28. Hårband, Bindikor
(medh hvilka hårlockar och kruushår sampt
andra saker varda inflätade och beprydde).
Comenius Tung. 518. Thesse bära gwle
Bindikior om hatten. Lælius Res. 2:98.
stickade bredhe gull binnickor, som pigor
plägha dragha påå theris huffudh. Hist. handl.
1:23 (1543).
Bindlig, adj. Förbindlig? [T. bindlich.]
Jag sijr de Polniske procuratorierne att vara
öfver sedvanan uthan någon bitterheet...
sijr dem vara bindelige nog. A.
Oxenstjerna (HSH 34: 55).
Bipligta, tr. [beipflichten.] 1. Bistå, the
eder uthi edert törehafuande ville bijplichte.
Stjernman Riksd. 1: 593 (1605). att ricksens
stännder vele biiplichtte den höghborne
Furste, Hertigh Jahan. HSH 26:31 (1606). thet
ena rijket skulle bijplichta thet andra, när
så behöffdes, medh hielp och undsättningh.
Tegel Gust. 1 hist. 1:271. — 2. Hälla sig
till, bifalla, erkänna, een förståndigh
menniska, som vett och skäl hafver och
sanningen vil bijplichta. Petrejus Ber. E 1 b.
— Jfr Bepligta.
Bipligtare, se Bepligta re.
Bipligtig, adj. 1. Behjelplig. Begärer
H. K. M:tt af ricksens stännder, att the icke
allenest medh ordh, penninger och hvadh
mhere där till behöfves, vele vare H. K. M:tt
uthi regementedt biiplichtige. HSH 26:30
(1606). — 2. Som håller med, sluter sig till,
fogar sig efter, (the) kiättare och Luther
bijplichtige äre. O. Petri Sänd. A 4 b. alle
the ther Christo biplichtige äre. Ders. B 4 b.
the haffua lefuat j en Christelig frijheet, och
ey mera warit theras reglor (klosterreglor)
bijplichtige än som samma frijheet tilstadt
hafuer. Klöst. E3a. Jfr Bepligtig.
Bipläga, tr. Biträda. Jordegummor som
födzloqvinomen medh rådh och behendighet
bijplägha kunne. L. Paul. Gothus Mon.
pac. 727.
Biplägare, m. Anhängare, han
ingalunda ... låter förnimma sigh göra then
(af-gudiska religionen) eller thes bijpleghare
något medhold. L. Paul. Gothus Mon.
pac. 933.
Biret, n. Barett. [Med. lat. birretum;
Mnt. bireit.] Ther kom ock thranan medh
högh been, Itt rödt biret hon monde dragha,
Hon heet tå Doctor i the dagha. R. Foss
449. _
Birfila, intr. speelman ... birfidlar på sin
giga. Spegel Guds verk 169. en Norsk
spelman ... birfilar och tyckes uppbjuda
samtlige Norrbaggarne till dans. J.
Wallenberg 69.
Birhals, m. Drinkare, the Bijrhalsar,
som altijdt wele wara fulle. RR maj 1544.
Birrug, adj. Lättretlig, snäsig, argsint.
Fy skam, min skiöna fru, hvem plä vara så
birrug; men smått gnabb ökar kiärleken,
säga de. C. Gyllenborg Sprätth. 32.
Bisitta, tr. Sitta i, vara bisittare i.
bisitta hofrätten. Brahe Tänk. 26.
Bisk, Bisken, m. Bit. [T. bisschen.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
