Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Brama ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brama
— 121 —
B rass
Brama, Bramma, intr. Pråla, br aska,
skryta, the elska huadh som bramar. A.
Andreæ Försp. till Uti. på Dan. b 7 b. Tu
må brama medh tina monga Rike och stora
landzskap som tu intaghit haffuer. Uti. på
Dan. 305. Ther til the ock än ther aff bramme,
At the ock kunde mera bortrame. En liten
Crön. E 7 b. Påwen sitter och bramar j Rom<
P. Erici 3:78 a.
Brammande, n. Hwad hielper oss nw
wort brammande? Sal. vish. 1536 5:8.
Brand, pl. -ar, m. [Isl. brandr.] 1.
Eldbrand. Simson ... toogh brandar... och tende
eeld på them. Dom. 15:4. — 2. Eld på
härden, på spisen, han vptagher
rökepan-nonar vthu brandenom. 4 Mos. 16:37. —
3. Vedbrand, bränsle. Gamla stubbar och
rötter af graan, tall, een etc. tiäna ... at
brukas till brand. U. Hjärne Ved. 12.
Brand, pl. -ar, m. [Isl. brandr.] 1.
Yttersta ändan på en takås; flöjstång. (Se
Ordlista till Stjernhjelms Here.) Som wij
för-nimme... så tagha the danske Kong
Chri-stierns nedherlegning ganska letzligha före,
och acta til ewentyrs föra wårt folk på
brandana ("föra på finnarne", pä farans brant)
och skandza med oss. Gust. 1 reg. 8:33.
Hanan (väderhanen) å gyllande brand
springer inte meer om. Stjernhjelm Here. 501.
— 2. Giller af stänger eller stockar, att
fånga foglar, harar o. d. Presterna äga
och tionde taga af skogsvahrom, vare sigh
af skytterij i fogleleek, snarom, brandom,
fällom eller gildrom. Laurelius Kyrkord.
414. — 3. Svärd. Unger svenn drager sin
brune brand, Sv. forns. 1:297. Hialmar
draar uth sin bruna brand, han glimmar alt
som solen den röda. Eurelius Vitt. 73
(ur en gammal "Vestgötavisa"). i mäd then
rödha brånd vele skelia mit hufve frå halss.
Br. G. Visbok 338. hvifta den gnistrande
brand, Som aldrig drogs ut utan bana (bane).
Dalin Vitt. I. 3:13.
Brandanus, m. Brännare, skulle
Karsten Tode föra then brandanus Söffring Norby
om bord ... oppå thett att Söffring Norbys
kraffwell skulle bliffwa opbränd med then
brandaneus. HSH 2: 28 (153’) paa thet
fienderne icke skole ... komma jnn tiil ider
vförwarandes eller driffue någon brandianus
jnn paa skippenn. Gust. 1 reg. 10: 292.
Brandare, m. Brännare, brandskepp.
[T. bränder.] huffuudflåtan, bestående i 23
... orlogskep föruthan brandare och
last-dragare. A. Oxenstjerna Bref I. 4:177.
skipen där kundhe liggia säkre för storm,
ijsgångh och brandhare. HSH 35:872 (1659).
Brandberg, n. Eldsprutande berg,
vulkan. [T. brandgebirge.] desse brandberg
i ställe för röök och eld sputa uth salta
hafzwatnet. U. Hjärne Anl. 239.
Brandel, se B rand le.
Brandhus, n. Brandhus, uthi hvilke för-
varas stadsens brandredskap. Stjernman
Com. 4:118 (1675).
Brandjern, n. Brännjern. Brandiern,
ther medh vårt kött brännes. Schroderus
Hoflef. 67.
Brandle, Brandel, m. Ett slags dans
(ringdans, långpolska). [Fr. branle.] Nu
sig i en Courant, nu i en Brandle svinga.
Spegel Guds verk (1745) 219. Uppl. 1685,
s. 228: Brandel. Columbus Ordesk. 9:
Brandel. Dione ... sang ett heelt partie aff
menuette och brandel. Wexionius Vitt. 396.
Brandmästare, m. Tjensteman, som i
krig hade att ombesörja sköfling, brännande
och brandskattning. Adlersparre Afh. 370.
Brandsel, m. Brand. Jag kunde visa
ärr och märken Af köld och bransel. C.
Gyllenborg Vitt. 117.
Brandsätta, tr. Sätta i brand. I Skåne
hade sig ovännen svåra rotat Och taget fäste
in och brand satt landet kring. Eurelius
Vitt. 35.
Braseld, m. Eldbrasa, en braaseeld
emot kölden. Schroderus J. M. kr. 142.
en starck braaseldh. U. Hjärne Surbr. 50.
Brask, n. [Mnt. bräsch.] 1. Brak. Han
giorde en härnad med buller och brask.
Sv. forns. 2:382. Se Åskebrask. — 2.
Braskande. Jactantia, Stååt, Brask.
Schroderus Lex. 21. Krämarena ... biudha oss
til gäst, och vijsa oss theras brask, som
fordomdags var en Grefve för stort. R. Foss
467. Ständerne höllo fritt prål och brask.
Brahe Tänk. 34. verldens brask och pomp.
Tankar öfver fattigdom och rikedom (1738).
Braska, tr. Svira, "festa". [Jfr
Söderwall o. Rietz.] Then ther mykit församlar
och sich sielffuom intit gott gör, han samlar
åt androm och andre skola braska thet vp.
Syr. bok 1536 14:4.
Brasker, adj. Barsk? Han (Cupido) stält
sig brasker an, han ville ingen skona Af
ungersvenner, möör. Rosenfeldt Vitt. 217.
Brass, m. Surf, röra, smörja, skräp.
[T. brass.] Österrike ... med hela brassen,
så väl med den armée som hafver stådt i
Hollstein, som en annan nykommande utur
Ärflanden, fallit in i Kongl. Maj:ts Pommern.
Ehrensten (Lönbom Sv. arch. 3:29).
Hustrun, bonden, pijgan, drängen, Hela brassen
drog på engen, Hvar som bästa platsen fans
Till at stella an en dans. Rosenfeldt
Vitt. 244. Hvem är så frommer ock, som
icke varder vreder När styggelsen han seer
å denne stadens seder? Hvem gitter tåhla
dem? Hvem skull’ att lasta slijkt Eij uthan
Phoebi tack få lust till rim och dickt? Neij,
neij, at qväda vähl om all den onde brassen,
Man eij behöfver högst upklifva på Parnassen.
Düben Boil. sat. 10. Hvar til församlen
I från alle riketz kanter Så mycket vapen,
folck, med vagnar, elefanter, Så månge store
skepp och annan örligsbrass? Boil. bref 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
