Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bräcklig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bräcklig
— 130 —
Bröder
i spetalerna alla besatte, uhrsinniga,
spetälska, dee som hafva kräfvetan och lijkmatken,
sampt andra sådanne bräckfälliga. Landt.
instr. 248 0648).
Bräcklig, adj. Svag, usel. the ther j
vppenbara synder och onda sedher bräklighe
äro. Försp. till Rom. Gudh giffuer
bräke-liga Öffuerheet för vndersåternas synder skul.
P. Erici 2:333 a.
Bräcklighet, f. Förderf, skada, vntflyy
swadane ville och bräcklighet som i monghe
mötte är vpkommen aff the tryckte böker.
HSH 16:28 (1526).
Bräckskifva, f. Torde hafva varit en skifva
eller plåt, som fästes på bröstharnesket när
man ämnade "ränna med skarpt", d. v. s.
med glafven. Namnet synes utmärka, att
glafven-udden bräcktes mot skifvan.
Adlersparre Afh. 216.
Bräda, se Bråda.
Bräda, tr. Belägga med bräder. [T.
brettern. Skullan är brädat (laquear est
tabulatum). Comenius Tung. 551.
Brädd, f. han giorde itt Haff guttit, tiyo
alnar breedt jfrå then ena bräddenne til then
andra. 1 Kon. 7: 23. hennes iungfrur gingo
vth medh bräddenne aff elffuenne. 2 Mos.
2: 5. Jordan ... full war til bådha brädder.
1 Krön. 13 (12:15). äro och någhor
förespråk och små vthtydhilse medh satta ther
och hwar j brädderna (af boken). NT 1526
försp. 4 a.
Bräde, n. Spelbräde. Spela i brädet. J.
Rudbeckius Kon. reg. 10. — Hafva ögat
på brädet med någon eller något,
gifva akt på, se upp med. haf ögath paa
brædit med ath han siigh ey vndstinger.
Gust. 1 reg. 1: 60. Ær for then schuldt
nyt-tugt at haffua ögeeth medt paa brædit e huadt
som helst paa komma kwnne. 2:27. the
wilia haffua öghath paa brædhit med the
skoogxtiwffwar och icke see egenom fingher
med them. 2:154. doch haffuer han (Gud)
jw öghat på brädhet medh them (de
ogud-aktige). L. Petri Jobs bok 24:23. synes
nyttigt at laghmannen sågho dem... på
brädhet. Gust. Adolf Skr. 10. (Talesättet
förklaras annars sålunda, att bräde skulle
betyda räknebräde. Se Dipl. Dal. suppl. s. 52.)
Brädsel, m. och n. "Farm sorpa, som
man gifver boskapen om vintern" (ordlista
till Stjernhjelms Here.), strö, boss. Dyrt
måste han (gödoxen, som slagtas) sin brädsl,
sijn ryckt och hafra betala. Stjernhjelm
Here. 360. Een frögd at man fick see then
bara markens skorpa, Ändock hon låg betäkt
med inöglot brädzl och sorpa. Spegel Guds
verk 115.
Brädsla, tr. Eg. bereda brädsel; bildl.
nära, underhålla, tillfredsställa,
människornas passioner och önskningar ... växa
och yttra sig i den mån som de förnöijas
och brädslas. Brovallius Holb. 25.
Brädverk, n. Alt titt brädhewerck haffua
the giordt aff Furoträä. Hes. 27: 5. (Öfv. 1878:
"båda dina bredsidor", i fråga om fartyg.)
dörar, fenster, hörn . . . och brädhewerck.
41:16.^ (Öfv. 1878: träpanelningen.)
Bräk, n. Bräkande, dumma hjordars
bräk. Dalin Vitt. 5:32. Gumsens bräk.
Bellman 2:157. hon fick ändtlig se det lilla
usla kräket (killingen), Som utan svårighet
hon kände strax på bräket. Livin 23.
Bräkare, m. Brytare. [T. brecher.]
helgedags bräkare. L. Petri 2 Post. 259 b.
Bräm, m. Han gifver jägaren en bräm
på sina kläder. Spegel Guds verk 201.
bremm. Es. 3:20.
Bräma, v. ? inga bärg eller skogar äro
att afväria nordanvädret, myckit mindre ved
att bräma och värma sig. Rudbeck Att.
1:385.
Bränna, f. Brand. [Isl. brenna.] Herren
skal slå tigh medh ... heta, brenno, torrheet.
5 Mos. 28:22.
Brännande, n. 1. Brännskada. Skadhar
henne någhot, tå skal han giffua ...
bren-nande för brennande, såår för såår. 2 Mos.
21:25. — 2. Brand (bål?), the giorde intet
brennande offuer honom (efter hans död).
2 Krön. 21:19.
Brännesjuka, f. Hetsig feber, heet
Feber, thet är Brännesiwka. B. Olavi 88 a.
Brennesiwkor och heta Febrer. Dens. 96 a.
Bränning, f. Brännsår. Om någhors
manz köt warder såårt på hwdhenne aff
eeld-brenning, . . . och Presten beseer honom,
och finner håret förwandlat til hwijtnat ther
brenningen war,... så är wisseligha spittelska
worden aff then brenningenne. 3 Mos. 13: 25.
Brännesten, m. Svafvel. [Isl. [-brenni-steinn.]-] {+brenni-
steinn.]+} Sulphur, brennesteen. Var. rer. voe.
P 5 a. Lind Ord.
Bränska, intr. Bränna, krigzfolck ...
för thenne helighe Herre icke meera kunde
beståå, än hampablåår emoot en bränskande
eldzlogha. Svart Ärepred. 63.
Brästa, tr. Sprätta. Brästa up en söm,
eine Naht auftrennen. Lind Ord. Se Rietz.
Brästig, adj. Brusten, bristfällig. [Isl.
bresta, brista. T. bresthaft.] snälle män,
Som hade konst och mod och kunde bot’
igän Hvad bräst- och sundrigt var.
Stjernhjelm Jubelsång.
B rätta, tr. [Isl. bretta.] B. fram, skjuta
ut. (hon) brätte buken fram med stolter
svantzegång. Kolmodin Qy. sp. 1:19.
Bröd, n. Uttr. väga bröd på någon?
Ware snyppeligit (om) i riikit skulle ingen
fijnnes som wille eller (kunde?) före någon
god man tiil dage och wage bröd på honom
tiil thes han kwnne komme tiil dage (ifråga
om borgen för någon som ville stå till rätta).
HSH 24:56 (1516).
Bröder, m. pl. Testiklar. [Mnt. brodere,
T. bräder.] R. Foss 555, 563, 581.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
