Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dubbelsoldnär ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dubbelsoldnär
— 164 —
Dukas
emedan dobbel och dryckenskap gemeent
föllias åth, ty mötte sådana dubbelsbultar
både af öfverheeten så vel som
predikoem-betet hårdeligen nepsas. Laurelius
Kyrk-ord. 203.
Dubbelsoldnär, m. I början af Erik
14:s tid kallades de med harnesk och
spetsar eller pikar beväpnade knektarne
Dubbel-soldnärer, emedan de fingo högre sold än
Hakeskyttarne. Hamilton 111.
Dubbelsälle, m. Falsk, dubbelsinnad,
tvetalig person, månge menniskior
allestädes i verlden förhanden äre, som icke aff
hiertans grund mena thet the tala ... Men
för theras omgänge skal man sigh flijtigt
achta, och sådane dubbelsällar effter högsta
förmögenheet undfly. R. Foss 524.
Dubbelt, adv. församla dubbelt offuer
(mer än) thet the daghligha plägha. 2 Mos.
16:5. Betaler henne, såsom hon haffuer
betalat idher, och görer henne dobbelt effter
hennes gerningar. Upp. 18:6. rekne wij
thet icke wara nogh, at han bleff bespottat
och begabbat aff iudarne ... wij göre thet
twsende dobbelt meer. O. Petri Ed. B 2 a.
Dubbla, tr. Fördubbla. Solen skyndar
i skog, och dubblar å markene skuggan.
Palmfelt Virg. 8. sine ord Hon (ryktet)
dubblar up, ehvart hon gåår. Eurelius
Vitt. 56. — Dublede skoor (skor med dubbla
sulor). Skråord. 311 (1545).
Dubbla, intr. Dobbla. [Isl. dubla.] Lind
Ord.
Dubblare, m. Dobblare. [Isl. dublari.]
Han kommer i kast medh dubblare, Som
plocka honom. S. Brasck Förl. sonen A 2 a.
Dudendop, m. [Mnt. =]. 1. Tok, narr,
enfaldig stackare. Här hänger lille Astrild
kär! Ach ynka! sij den lille kropp Ther
hänger; arme Dudendop! Stjernhjelm
Hängde Astr. — 2. Hanrej. Som giöken
sina ägg i kråkans näste kläcker, Och
kråkan dhem så vähl som sina seen betäcker
Och hielper ungen fram ur dess oäckta skahl,
Dhe ächta till stor last, då giöken der åth
gahl; Så går digh, Dådendypp, som andras
barn skall nära, Att fadren leer der åth, att
du har slijk vanähra. G. Cederhielm 128.
Dudra, f. Dodra. Renses dudra och
alle-hande ogrääs ifrån lijnet. Brahe Oecon. 108.
Duf, m. Sås (att doppa uti), [af Isl.
düfa, deyfa, dyfa, doppa.] duuff, embamma,
intinctus. Comenius Tung. index.
Duftglas, n. Microscopier eller duft-glas.
Carleson 232.
Duftig, adj. Fuktig. [T. duftig.] Teckn
der til at man haar haft bemödningen eller
rörelsen tilfyllest, är, när man begynner at
blifva något lijtet duftig eller fuchtig, och
intet ännu svettig. U. Hjärne Under. 41.
Dufva, tr. Trycka, undertrycka. [Isl. düfa,
Mnt. duwen.] Kon. Gustaf heller hade sett
och velat, att Kon. Erik den sak (om prin-
sessan Cecilia) med tysthet hade dufvat
neder. S. Elofsson 109.
Dufva, intr. Våga, drista. Lind Ord.
Jfr Rietz duva.
Dufve, m. Dufhane. dwffue, columbus.
Var. rer. voc. Q 4 a.
Dufvedrick, m. Döfvande dryck. (Jfr
Döfve.) dem een dufvedrick var listigt gifven
inn. Eurelius Vitt. n.
Dufveputter, n. Lärcke-kirr ock
dufve-putter, Tuppeknorr ock orrekutter Går dock
äntlig ut därpå, At hahnan hönan nalkas må.
Columbus Poet. skr. K l b.
Duglig, Dugse, se Doglig, Dogse.
Dugtig, adj. Duglig. Jag vil upmuntra
honom til vigtigare tjenster, til hvilka han
ock är dugtig. /Is. Ban. 2:360. Honom
skattar jag för dugtig at utföra det. 2:434.
han ej var längre dugtig, med så noga
försigtighet, som tilförene skedt, til tapperhet
upfriska, upmuntra och anföra sina tilgifna.
2: 603.
Duka, Ducka, tr. [Mnt. duken; T.
duc-ken, tauchen.] 1. Böja, trycka. The achta
ey tin skadha, Först the man måghe rådhe
Och ducka tig plat nedh. Hert. Carls Slägt.
Ll 3. — 2. Doppa, sänka, han . . . dukes
neder i kält vatn. Colerus 1:147. man
tager salt vatn aff sion och duker honom
(den sjuka hunden) ther uthi. 2: 161. — 3.
Refl. Böja sig. the genom en rätt synda
ånger sigh för honom duka och bocka. P.
Erici 2: 303 a. The (rapphönsen) fruchta sig
mycket för sperringar, och så snart the see
någon uthi vädret, duka the sig til jorden.
Colerus 1:290. — 4. Duka upp emot,
gå upp emot, kunna mäta sig med. [Mnt.
up-duken, T. aufducken.] Så herligit och
regelbundit (är språket i Gustaf l:s bibel), at thet
dukar up emot the artigaste och
regelbundnaste språk i hela verlden. Svedberg
Försvar 162. ingen stadh til macht och
rijke-dom någonsin haar duukat emoot honom
(Rom) up. P. Brask Puf. 16. mon deras
mästerstycke Väl dukar upp emot vår Carols
läreproof? Geisler 350, med all sin ståt
skulle de ej kunna duka up emot mig.
Olt-hoff Plutus 35. han fann ... at han ei med
uppenbar mackt kunde duka up emot
konungarne. Malmborg 330. — 5. Duka sig
u pp, resa sig upp, sätta sig upp emot, våga
sig fram, töras visa sig. j skolen icke thora
duka idher vp för idhra fiendar. 3 Mos. 26:37.
Påuans ban ... haffuer warit såå gräseligit ath
jngen haffuer tordz ducat sich vp. O. Petri
Svar till P. Eliæ a 4 b. bleeff siöön så fwl
medh siöröffuare at jnghen kunde duka sich
vpp til siöös. Kr. 150. Jfr Uppduka.
Dukas, m. [Se Schiller-Lübben dukas;
jfr Grimm Wört. ducks.] Evfemistisk
benämning på djefvulen. Bildligt: 1.
Undergång, förstöring. Vij flygom och fladrom
under himmelen, men vij kommom icke in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
