Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dunkenhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dunkenhet
— 166 —
Dust
dunken källare, dunket mjöl. Lind Ord. —
Bildl. Finner han henne (sin tro) vankla,
och vara dunken. Svedberg Sabb. ro 2:
1192.
Dunkenhet, f. Unkenhet, mögel, fukt.
klädher... förderffuas genom dropp,
duncken-heet eller annat. L. Petri Kyrkord. 48 b.
— Månne hit hörer följ ande: The ther sittit
haffua j mörker och dunkenheet, fångne j
twång och iern. Dav. ps. 1536 107:10. (Bib.
1541: dödz skugga; Öfv. 1878: djup natt.)?
Dunkla, intr. och tr. [T. dunkeln.] 1.
Mörkna, fördunklas. Ögonen dunkla sin
koos, och synen molnar i mörkre.
Stjernhjelm Here. 518. Dagen (skall) dunkla i
hast. Frese 99. — 2. Fördunkla. Vijn är
en qvalm, ett moln uti druckne mans
hvim-lande hierna, Som den skiära förnuftsens
sool så styggliga duncklar. Stjernhjelm
Here. 345. Intet mörker så tiockt, ney, ingen
dimba skal dunckla Någon min troohetz strål.
Leyonstedt 37. Min krona duncklad är,
der icke dygden fins. Hesselius Erik 56.
Och månen, gömd i moln, all klarhet dunkla
vill. Bellman 2:103.
Dunkna, intr. Blifva fuktig. Skal
klockaren ... achta kyrckiones lijnkläder,
chor-kåpor, messehakar och all annor
kyrckion-nes klädnad,... och icke låta them dunckna,
möglas eller rottna. Laurelius Kyrkord.
360.
Dunsteld, m. Irrbloss, lyktgubbe.
Lustgriller och guldgriller, nådgriller och
ranggriller flyga kring dem, som trollsmör och
dunsteldar. Dalin Vitt. 3:242.
Dunstig, adj. Full af dunster, är kulan
eller grottan klar, så följer klart väder; men
är hon dunstig, följer ofehlbart regn och
oväder. U. Hjärne Anl. 68.
Duppa, tr. Doppa, han duppe j watn
finger sitt, mijn tungo ther med swale.
Psalmb. 1536 19. tagher itt knippe Isop,
och dupper j blodhet j bäckenet. 2 Mos.
12:22. Jfr Doppa.
Dur ? Tänk hvad een liten luhr (lufver,
neml. Cupido), Han vill nu föra an och lähra
upå duhr Kung Carols • båtzmans folk at gå
i land at fri ja. Rosen feldt Vitt. 209.
Dura, intr. Duras, dep. Vara, hafva
varaktighet, bestånd. [Mnt. duren, T. [-dau-ern.]-] {+dau-
ern.]+} the brunno som eld ... Hvilken jagh
rotad’ så in, at han härdigt nu durar i döden.
Leyonstedt 35. Jag cedrens ålder seer så
många år tillbaka, Jag undrar hur ett trää
så länge dura må. Rudeen 252. Freden
duhrade icke längre. P. Brask Puf. 223.
Oskyldigheet... Var dätta folkets vall, som
städs fast bättre durar Änn Thebes starcka
murar. Eurelius Herden, företal, then
frucht fast längre blir och durar. Spegel
Guds verk 124. Een hård frucht kan man
vel låla frostbijtas, men tilförende afftagen
duras hon theste längre. Risingh 47.
Duraktig, adj. 1. Varaktig, medh möda
aff them något krijgh medh durachtigt
effter-tryck kan fördt blifva. P. Brask Puf. 365.
2. Härdig, uthållig. Folcket som boo up i
bergen äro myckit starckare, duhrachtigare
och hälsosammare än de andra som boo i
slättmarcken och i dälder. U. Hjärne Anl.
191.
Durig, adj. Härdig, uthållig. [Mnt. [-du-rich.]-] {+du-
rich.]+} I Norige är een serdeles godh art
klippare, durige och starcke til rijda och
draga. Risingh 70.
Durkbringa, tr. Förskingra. [T. [-durch-bringen.]-] {+durch-
bringen.]+} Penningarne durchbringa och
förslösa. HSH 31:211 (1666).
Durkliktig, adj. Genomskinlig, ett
Cle-nodium af gull, med 3 gröne smarauder
durcklictige. Hist. handl. 1:16 (1543).
Durksigtig, adj. Genomskinlig. [T. [-durch-siehtig.]-] {+durch-
siehtig.]+} vatnet slå i ett durchsichtigt såll.
Broms 378.
Dus, m. I, med ful lan dus, full fart.
Han ridher i fullan dus. Sv. forns. 1:76.
Jagh gåår heem, laghar om mitt hws, Dragher
sän fort i fullan dws. Prytz O. Skottk.
B 3 b. dans och spel i fullan dws. Ders.
B 4 b. the drucko och slemmade uthi fullan
duus. Schroderus J. M. kr. 556. Si, brask
i fullan dus! Kolmodin Qy. sp. 1:116.
Han reser sig och up utaf sin söta hvijla
Och hörs i fullan duus til skiöld och vapen
ijhla. Geisler 346. Stiernshölld frijar i
fullanduhs till Margreta Perssdotter Baner.
HSH 28: 354 (1661). Medh hast och så medh
fullan dus Thå fick han in Lyckeby hus.
Hund Er. 14 kr. v. 99. Vij rychte ther in
med fullan dus. Ders. v. 229.
Dus (i tärningspel). Men gudh giffue här
bådhe vnga och gambla jtt gott och rett
forstånd, for ty thet kostar meer än äsz och
dwsz, thet geller siels saligheet vppå. O.
Petri Klöst. F4b.
Dusa, intr. dricka, sverma, alarma, susa
och dusa. Svedberg Sabb. ro 2:899.
Dusa, intr. ? Thyr fölgde med ögonen
efter detta segel der det dusade ibland vå:
gorne. Mörk Adal. 1:14. Än stack ett
segel fram mellan öarna och dusade mellan
vågorne. 1:31. Kiöhlarne dusade mellan
böljorna. 1:97.
Dusig, adj. Drucken? (Jfr Rietz dus,
drucken.] Der (på krogen) dusig glädje töms
ur djupa, fulla skålar. Rudbeck Borås. 3.
Dusinken, m. Ett slags kläde. [Mnt.
dusink.] 1 alen dusinken. Stjernman Com.
2:233 (1639).
Dussen, n. Dussin. [T. dutzend.] iagh
will... före ett eller tu dwssen till marknadz.
Ernhoffer 55 a.
Dust, n (?). Stoft, dam. [Isl. dust, n.]
En modig jägar’ ey går sta I lägret haren
til at ta, Men sökern genom dam ok dust.
Lucidor Pp4a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
