Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dynter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dynter
— 169 —
Dyttja
frur sagt. S. Triewald 85. — 2. Inbilskhet,
nyckfullhet? Han eller hon är full med dynt,
er oder sie ist voller Unart, Eigendünkel
oder Muthwillen. Lind Ord.
Dynter, m. Körtel, svulst. (Dynt hos
svin?) Körtzel, dynter, glandula.
Comenius Tung. index. Lex. Linc.
Dyntig, adj. Behäftad med dynt.
dyn-toga svijn. Colerus I: 14. En dyntig
sugga. Lind Ord.
Dyntig, adj. Inbilsk. nyckfull. Tu äst
så dyntig, du bist so muthwillig oder
ein-bildisch. Lind Ord.
Dyr, adj. Dyrbar, itt glaas medh dyyr
smörjelse. Matth. 26: 7. Huru dyyr är tijn
godheet, Gudh. Ps. 36: 8. theras blodh skal
dyyrt achtat warda. 72:14.
Dyra, tr. Fördyra, et fördömeligt
öfverflöd, som dyrar maten för den fattiga.
Tessin Bref 1:309.
Dyrbar, adj. Förträfflig, utmärkt, thet
plåster som kalles Gratia Dej ... för sin
dyrebare dygd och krafft skuld. B. Olavi
131 b. Hannibal och. Scipio ... the tvänne
dyrbareste och bästa höfvidzmän, som funnos
j verldenne. Schroderus Liv. 881.
Dyrbergssten, m. Dyrbar sten,
ädelsten. hans liws war lika som en
dyrbergx-sten. NT 1526 Upp. 21:11. stadzmwrens
grundwalar woro prydde medh all
dyrabergx-sten. 21:19.
Dyrd, f. Härlighet, förträfflighet, högt
värde. [Isl. dyrd.] Själens träffliga dyrd vi
mänskor föga betrakte. A. Nicander Vitt.
221. skaparen på then (menniskan) sin egen
likhet bräckt,... fast för nesligt brott then
dyrd förlorad (är) vorden. J. G. Hallman
19»:. Af alla slag har jag funnit säldelöfvet
vara det bästa och smakligaste för fåren,...
och äger den dyrd uti och af sig sielf, at det
allena kan giöra en fattig man förmögen,
så framt han förstår at nyttia det rätt.
Carleson 4(1. Frihetens dyrd och rätta pragt.
Hesselius Sag. om Hildur 4. Om dyrden
af sig sjelf (han) de högsta tankar hyste.
Franzén 1:364.
Dyregång, m. Djurgång, vilda djurs
framstrykande. [Isl. dyr, djur.] the
(hästarne) icke kwnna begå siigh ther the nw
ære för then dyregongh schyld som them ær
til mens j skoghen ther the skula haffua
sina födhe. Gust. 1 reg. 4:121.
Dyrevaror, f. pl. Skinnvaror. [Isl. dyr,
djur.] mårdskinn och andre dyreuaror.
Gust. 1 reg. 1:124.
Dyrfvas, dep. Djerfvas. [Isl. dirfast.]
om någhon Prophete dyrffues tala j mitt
nampn thet iagh honom icke befälet haffuer
at tala,. .. then Propheten skal döö. 5 Mos.
18: 20. han är en Belials man huilkom ingen
någhot säya dyrffues. 1 Sam. 25:17. tu skalt
... för skam skul icke dyrffuas vpläta tin
munn. Hes. 16:63. effter han emoot Ko-
nungen intet dyrffdes, tenckte han at fånga
honom medh list. 2 Macc. 14:29.
Beväpnade med troo the dyrfvas Satan bida.
Spegel Guds verk 46.
Dyrfve, m. Djerfhet, förundre mik at
noger haffuer then dyrffue giffue eder nåde
swadan stycken före. H. Brask (Gust. 1
reg. 1:2«).
Dyrka, tr. 1. Utöfva, omfatta, hylla.
öfva och dyrckia ... den påfveske religionen.
Stjernman Riksd. 2:1456 (1664). — 2. Odla.
Hasselträ skrifves aff Auctoribus vara uthaff
åtskilligt slagh effter som thet dyrkas i
trägårdarna eller eliest växer vildt i skogen.
Palmberg 26.
Dyrkas, dep. Blifva dyrare, fördyras.
allehande waror j riichit dyrkas och ghaa
wthur gamble sidwennien. Gust. 1 reg. 3:
363. oxanar allestadz i landit stiga fast vp och
dyrckas. 7:414. skal fyre gånger om åhret
sätties köp på måltijden (för vägfarande),
efter som spannemålen kan stige op och
dyrkes til. Stjernman Com. 1:479 (1604).
Dyrkel, m. Dyrk. Dyrckel, Dietrich.
Schroderus Lex. 45.
Dyrklig, adj. Dyrkansvärd, stålte
gudinnors Dyrcklige förbild. Stjernhjelm
Lycks. är. 1 intr.
Dyrliga, adv. Dyrt. lättfärdige lekar och
nattgång ... dyrliga måste betalas.
Stjernhjelm Here. 364. the gåå til vppenbara
Scrifft, . . . vthloffuandes ock så dyyrligha
noogh retta bättring. L. Petri Mandr. H 4 a.
Dyrning, f. Fördyrande, sodane varur
j Lybecke... icke met ringe öffuer sättningh
och dyrning stå til kiöpandis. Fin. handl.
2:297 (1550).
Dyrt, adv. Mycket, högligen, konungen
begynte så skicka ther i Danmark, at thet
Danska riddareskapet loffuade (prisade)
honom icke dyrt. O. Petri Kr. 195.
Dysing, m. Bälte (vanligen af silfver),
besatt med små bjällror eller klockor, som
klingade då man gick. [Mnt. dusing,
du-sink. Se Schiller-Lübben.] Bland det
i Tuna kyrka i Dalarne befintliga silfver
fans uti et knyte en förgylt Dysing. Dipl.
Dal. 2: 212 (1533).
Dyssetroll, n. Jätte, [af Isl. j5urs,7>uss.]
Där komme fembtan dysse troll, Alle rysta
eld. Sv. forns. 1:92.
Dyssja, tr. Begrafva (eg. i dys, dös,
grafhög). [Isl. dysja.] Then alt förmykket
vil uti sin strupe häfva, Han stryper sig ju
sielf och dyssjas i sin kräfva. Spegel
Guds verk 296.
Dytting, m. Ett litet silfvermynt. [T.
duting; jfr deut.] Dytting, Moneta Polonica.
Schroderus Lex. 26. Jagh haffuer här 60.
tusend rijksdaler, och 20. tusend Polenske
gyldén uthi dyttingar. Petrejus Beskr. 2:193.
Dyttja, f. Dyttia, Cænum, Dreck.
Schroderus Lex. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
