Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Ekäpple ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ekäpple
— 179 —
Elf verits
Ekäpple, n. Galläpple. [T. eichapfel.]
löpen i skoogen och församlen ekeäple. P.J.
Gothus Poll. 0 7 a.
Elak, Ilak, adj. 1. Dålig, oduglig,
otjen-lig, olycklig, må man wel nempnat een vsel
och elaak gläde, then icke är beständigare,
än såsom man kastadhe en näffua halm eller
itt stycke papeer j brinnande eelden. L.
Petri 2 Post. 57 a. Så finnes ock wäl än
nu några landzkyrkior, ther antighen alzingen
predikestool är, eller elaak och oskickeügh.
Kyrkord. 8 a. Bocken hålles för en elack
trägårdsmestare. Risingh 46. (vi skola)
skipzflottan uthi staden för (i stället för)
elacka båtzmän medh godt och dugeligit
siö-folck besättià. Stjernman Riksd. 1:840
(1632). bondegårdar, som ähre elaka och
illa kunna sin skatt bethala. HSH 31:21
(1663). vi hamnat här Uppå en illak ridd
(redd). Spegel Tillsl. par. 87. ändtlig skal
det onda een illak ende få. Lindschöld
Gen. Dia. — 2. Svag, kraftlös, ilaak, svagh,
æger. Comenius Tung. index. Brijtha Kurk
hafver varit elack och siuk ... Maria Sparre
ähr fallen i brennesiuken och var för 3 dagar
sedhan rett elack. A. Oxenstjerna Bref
I. 4:1J. de (fångar) som elackast voro och
icke mäcktade sträcka fort, blefvo skutne
ihiäl. Tegel Er. 14 hist. 269.
Eld, m. Kall eld, kallbrand, iagh
haffuer befruchtat mig then kålda eelden
skulle slå ther til (det sjuka benet). P. J.
Gothus Tål. A 4 b. (Jfr Kall fyr.) Sankt
Antons eld, rosen (hvilken sjukdom
kallats den heliga elden, jfr Rosen), äfven
spikböld. Sacer ignis, sancti Anthonies eeld.
Carbunculus, Anthrax, idem. Var. rer. voc.
E 8 a. (Se Grimm Wört. Antoniusfeuer.)
Elda, tr. 1. gulK .. thet eeldhat och
be-pröffuat är (luttradt i eld). NT 1526 Upp.
3:18. — 2. Tända, det andlige liuset, Ded
som oss Skaparen i vårt bröst hafver eldat
och uptändt. Stjernhjelm Here. 375.
Eldberg, n. Eldsprutande berg.
Eldberg grufliga vidt sina vågor i luftene kastar.
A. Nicander Vitt. 151.
Eldblys, n. Lyktgubbe, eldblyss, som
i kärren lys. Palmfelt Vitt. 374.
Eldbrand, m. 1. Eldsvåda, then
eeld-brand som eder clöster är vtöffwer gångin.
Gust. 1 reg. 6:331. then vforuarende
eld-brondh, szom oss offuergick ... på Stocholms
Sloth. 10:103. — 2. Brinnande trästycke.
Vthaff hans munn fara bloss och
eeldbran-dar. Job 41:10. then ther heemligha
vth-skiuter eeldbrandar eller annor moordskott.
L. Petri Sal. ord. 26:18. — 3. Vedbrand,
bränsle, han schal niwtha, brwka och
obe-hindret beholle mwlebethe, fiske wathen
och eldtbrandt. Gust. 1 reg. 3: 87. the
måge hugga frijtt wedh till theras eldbrånd.
4: 304.
Eldbränning, f. Brännskada. Om nå-
ghors manz köt warder såårt på hwdhenne
aff eeldbrenning. 3 Mos. 13:24.
Eldfänge, n. Antändningsämne. en
mordbrännare ... skulle kastas på elden, om
han blef gripen med eldfänget i handen.
Dalin Hist. 1:633.
Eldfästa, f. Eldskyffel. (Se Rietz.)
Kökeredskap äro ... Eldfästan, Eldpannan,
Eld-föret ... Comenius Tung. 434.
Eldföre, Eldfyre, n. Elddon. [Isl. [-eld-færi.]-] {+eld-
færi.]+} the eeldföret hantera, och eeld upslå.
T. Johannis 0 9 a. Så måtte jagh sielff
up-leeta eeldföret, Sielff veeden inbära, sielff eld
upgöra. S. Brasck Förl. sonen H4a Hon
had’ ett eld-fyre på sijn hand, stål, tunder
och flinta. Stjernhjelm Here. 28.
(Ordlistan till Here. har: Eld-fyre, Ignarium, a
fyra op Elden, i. accendere Ignem. Fyr
etiam Svethice est Ignis. Minus igitur
rec-tum Eld-före.)
Eldhane, m. Hane på bösslås. en långh
bössa med sine låås och två haner, som är
eldhane och lunthehane. Stjernman Com.
1:518 (1607).
Eldkara, f. Eldraka, ugnsraka. Lind
Ord.
Eldmörja, f. Lava. Vesuvius
eldmörjan sputar ut. Spegel Tillsl. par. 89.
Eldpanna, f. Kolpanna. Se under
Eld-fästa.
Eldsak, f. Brott, för hvilket man dömes
till bålet, ketterii med modersysther ... ær
eld sak. Gust. 1 reg. 5:27.
Eldskofvel, f. Eldskyffel. Batillum,
eeldz-skoffuel. Var. rer. voc. G 6 b.
Eldslampa, f. siw eeldzlampor brunno
för stolen. Upp. 4: 5.
Eldslukt, f. Brännlukt. man kunde icke
kenna någhon eeldzlucht vppå them (som
varit inkastade i den uppeldade ugnen).
Dan. 3:27.
Eldsmat, m. Bränsle, vthi Herrans
Ze-baoth wredhe är landet förmörkrat, så at
folcket är lijka som en eeldzmaat. Es. 9:19.
(Öfv. 1878: rof för elden.) menniskian är
worden... en wild och förbannat tornebuske,
som intet annat är än eeldzmaat til heluitis
eeld. P. Erici 6: 71 a.
Eldverk, n. Hvilken aff skipsfolcket...
medh lius, eld eller hvario bahrt eldvercke
gånger under öfverlopp. Sjölag 1667 Skipm.
B. 17.
Elefantinna, f. Schroderus Albert.
2:10.
Elfte, räkn. Then elloffte. 1 Krön. 24:12.
Elfva, räkn. elleffua barn. 1 Mos. 32:22.
elloffua åår. Jer. 52:1.
Elfvebläst, m. Blemmor på huden,
ref-ormar. Somlige få höga hvijta fleckar, som
elfvebläst, öfver kroppen. Lindestolpe
Skörb. 59;
Elfverits, m. Ett slags fisk, Cyprinus
Phoxinus. [T.elritze.] Spegel Guds verk 197.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
