Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Eljes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eljes
— 180 —
Emedan
Eljes, adv. (elest. Gust. 1 reg. 4:259.
elledis. 10:24. elles. Job 8: 12; 24:8. O.
Petri 1 Post. 143 b.) Det förutan, ändå.
Vtharma icke then fattiga, ty han är ellies
fattigh. L. Petri Sal. ord. 22:22.
Eller, konj. Tu skalt icke dragha här
jgenom, eller iagh skal (i annat fall skall
jag) möta tigh medh swerd. 4 Mos. 20:18.
kom fort til migh in, Eller får tu pisk på
pälsen din. Dalius Hec. A 3 a.
Elpenben, n. Elfenben. [Mnt. =]
Konungen giorde en stoor stool aff Elpenben.
1 Kon. 10:18. Konungen giorde en stoor
Elpenbeen stool. 2 Krön. 9:17.
Elände, Alen de, n. Landsflykt. [Mnt.
elende.] Christus genom sin mandom
såsom en wägfarande vpslagit sitt tiel j thetta
exilio och elände. P. Erici 1:55 a.
fördrifva them ifrå hws och heem uthi älende.
Schroderus J. M. kr. 14. han var förjagat
ifrån Rom i elende. Liv. 171. han gaaff
sigh uthi sjelfvilligt elende. Ders. 716.
Cicero bleff förvijst uthi älende. Ders. 942.
Elände, Älende, adj. 1. Bortavarande
från sitt eget land; landsflyktig. [Isl.
er-lendr, Mnt. elende.] haffua gått elende
(nXavtüfjLsvot, kringirrande) j ökner. Ebr. 11:
38. Jagh förmanar idher såsom fremmande
och elenda (rtapsicc5r|p.ooc, gäster.) 1 Pet.
2:11. wij thin fatigha barn äre skilde j fråå
tich, äre älende här vpåå thesse vsla
werl-denne. O. Petri Men. fall. H 4 a. moste
han giffua sich til Scotland ... och bleeff
ther älende i siw åår. Kr. 40. bleff
erche-bispen dödh på Öland, fögho bettre än en
älende man. Ders. 261. han {S. Norby) hade
nu hwarcken frij hampn eller tilflucht...
szå att han war allestedz älende. Svart
Kr. 84. — 2. Eländig, olycklig, iagh är
elende och fattigh. Ps. 70-. 6. en elende,
förachtat och fördriffuin man. Jer. 22:28.
Han skal behålla thet elenda folck widh rett.
Ps. 72:4. han tencker icke mykit på thetta
elenda lijffuet. Pred. 5:19. Herren haffuer
grundat Zion, och ther skola hans folcks
elende haffua tilflycht. Es. 14: 32. Herren
haffuer hughswalat sitt folck och förbarmat
sigh offuer sijia elenda. 49:13.
Elände-, Alendeligen, adv. Eländigt.
i fengilset älendeligen medh dödh affgången.
Uti. på Dan. 16. Han utdref djefvulen ur
the elendeligen besatta menniskior.
Svedberg Sabb. ro 2:1002.
Eländhet, Alendhet, f. 1. Landsflykt.
Doch annamade han them i theres älendheet,
och förlänte them en gårdh. O. Petri Kr.
121. haffuer han [David) länge förhållit sigh
här och thär i älendheetenne, til thes han
kom på sidstonne ... til rijksens regering.
P. J. Gothus Rel. art. 8. han wardt fångin
bårtföörder i älendheetena til Babylon. Ders.
318. Kyrkian förskräcker medh föriagelse i
älendheetena (terret exiliis). Apost. gern.
557. — 2. Elände, han haffuer icke
förachtat... thens fattighas elendheet. Ps. 22: 25.
See vppå min jemmer och elendheet. 25:38.
the haffua ... förtiänt älendheetena som Gudh
them tilfogar. P. J. Gothus Tål. B1 b.
vndergåå mångahanda vedermöder,
älend-heeter och plågor. Ridd. A 3 a.
mångahanda försökelser och älendheeter i thetta
lijffuet. Rel. art 145.
Eländighet, Aländighet, f. 1.
Landsflykt. Miridatis frw ... hafver fölgdt sin
konung i elendigheet, när han vardt aff landet
fördrifvin. A. Laurentii Hust. 250. — 2.
Elände, olycka, thesse mongfaldige plågor
och äländigheeter, som ähre siuchdomar,
pestilentie, mordh, buller, vproor, krigh,
jämmer på säden, oår och swår dyr tijdh.
Thyselius Handl. 2:231 (1544).
Eländigligen, adv. monge tusende
älen-digligen förförde menniskior. Schroderus
Hels. beg. skattk. 175.
Ember, Embor, n. Ämbar. Dhe ösa
med ember. Sv. forns. 2:4. Watn skola
flyta vthu hans embor. 4 Mos. 24: 7.
em-boret gisnar widh brunnen. Pred. 12:6. en
drope, then vthi emboret bliffuer. Es. 40:15.
Embete, n. 1. Förrättning, göromål,
befattning, syssla, wij vthi en lekamen
haffue monga lemmar, Men alle lemmar
haffua icke alt samma embete. Rom. 12: 4.
Leuiternar... tiena skola j Herrans embete.
4 Mos. 8: il. Leuiternar woro skickadhe til
allahanda embete vthi Herrans Hwss boning.
1 Krön. 7 (6:48). skal Pharao ... settia tigh
(munskänken) åter til titt embete. 1 Mos.
40:13. han setties aff med gestgiffuare
embetet. Stjernman Com. 1:177 (1561). ju
yngre the komma thil krigsmans embete,
ju bettre läta the sigh lära ... the styckier
som en krigsman tilhöra. Gust. Adolf
Skr. 37. — 2. Handtverk, mester hans
ham-mersmid ær oss och rikit med sith embethe
ganska mykit nyttoger. Gust. 1 reg. 4:188.
dreffuo til allahanda arbete j all embeten.
2 Krön. 34:13.
Embetsfolk, n , -karl, -man, m.
Handtverkare. ati wele settie någre aff edre barn
till gott Embetzfolk i städerne, latendis them
läre gode embeter. Gust. 1 reg. 13:203.
skomackre, screddere och andre ...
embitz-karla. 3:323. fly oss hiit j landit nogra godha
plaatheslagare, theslikis och andra goda
em-bitzmen. 2:174. en embetzman brukar sin
reedhskap. O. Petri Men. fall A 5 b.
Embetzman, opifex, artifex, mechanicus, artem
mechanicam exercens, operarius manualis,
opifex manuarius. Helsingius.
Embetsskrifvare, m. fandz och någre
andre små partzeler vdi hans gömer såsom
han vnderstungitt hade sigh till godhe then
tijdh han war embetisschriffwere opå
Stoc-holms slott. Hist. handl. 13. 1:133 (1564).
Emedan. 1. adv. Emellertid (under tiden).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
