Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Enstaka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enstaka
— 187 —
Ental
mosthe och bestellas sendtningebudh baadhe
eenstadz och annor. Gust. 1 reg. 3:134.
scrifften segher ey enestedes vtan
monge-stedes, at ingen kan leffua j reenleffnat...
medh mindre at gudh giffuer ther nådhena
til. O. Petri Klöst. B 4 a. Enstädes
beklädes hon (jorden) medh grääs ...
annorstädes medh fruchtbärande och ymnighe trää.
Schroderus Hoflef. 304. — 2. Någonstädes.
skalt tagha syndoffrens oxa och vpbrenna
honom enstadz j Hwsena. Hes. 43:21. en
betyghar enestädz (rcoo) och sägher, Hwadh
är menniskian, at tu tencker på honom?
Ebr. 2:6. tå the werck fulbordat woro aff
werldennes begynnelse, sadhe han eenstadz
om then siwnde daghen altså, Och Gudh
hwiladhe på siwnde daghen aff all sijn werck.
4: 4. han (Moses) skulle jw förra jw bätre
föra them (Israels barn i öknen) til roligheet,
at the måtte weta hwar the enestädz bliffua
skulle. P. Erici 5:167 b.
, Enstaka, adj. en enstake fogel. Svart
Ärepred. 72. Ther var ei något diur som
icke hade maka, Men han, som herre
var, gick ogift och enstaka. Spegel Öpp.
par. 59.
Ensträfvighet, f. Egenmägtighet. medt
trwg och ensträuigheth främie theris vilia ...
och twinge sina soknabönder til olaglig
twnga. Gust. 1 reg. 5:2.
En sträng, adj. Enträgen, ifrig, envis.
Konung Sven var så ensträng til at feigda,
så at ingen kunde honom ther ifrån draga.
Schroderus J. M. kr. 526. thenne
en-stränge träta. Liv. 85.
En stränga, tr. [Jfr Isl. einstrengja.]
1. Strängt, ifrigt ansätta, om man för
högdt enstrengde dem, kunde de väll gå
en annan väg. HSH 33:101 (1635). ther
någon fattig och nödstelt hafver satt något i
pant hos tig... tu en sådan intet enstrengia
skalt. Svedberg Pest. 104. Håller tu,
yngling, jemnt uppå at enstrengia mig om svar
och besked. Ungd. reg. 137. — 2. Refl. the
wilde enstrengia sigh jn medh honom (göra
honom intrång i den uppröjda marken).
Dipl. Dal. 3:78 (1548).
Ensträngeligen, adv. Enständigt. han
lade sigh ensträngeligen ther emot. H. Hans.
dröm. A 2 a.
Ensträngt, adv. 1. Allt stadigt,
oafbrutet. så snart han (Kristus) war stungen
j sijn sijdha, rann hans blodh eenstrengdt
så herligha och lijffligha, lijka som man
hadhe vpslagit een ådher på en helsosam
menniskia. A. Simonis H 7 a. — 2.
Enständigt. the (Ryssarne) så ensträngt och uthan
någon limitation sigh uppå högbem. Hertig
beropa (neml. på Carl Filips val til zar).
Widekindi 146. åhörarna ensträngdt föllo
på en person (till kyrkoherde), som en ringa
tidh tient. Emporagrius 193.
Enströdd, p. adj. Strödd, befintlig en
här och en der. Flickor, de må vara
fläckade eller enströdda. Tessin Bref 1:284.
Enstyrig, adj. "Enstörigegensinnig.
Apostelen var intet... envis och enstyrig,
utan lempade sig efter hvar och en.
Svedberg Sabb. helg. 208.
Enstyrigt, adv. "Enstörigt". han lefver
enstyrigt för sig sjelfvan, såsom ett skygt,
ondt och skadeligit diur uti ene villökn.
Svedberg Ungd. reg. 59.
Enständighet, f. Enhet, samhörighet.
then menniskeliga naturen vardt så
förknippad och förenad med then guddomeliga
til en enständighet och en person med Gudz
Son, at the begge naturerna aldrig skildes.
Svedberg Sabb.ro. 1:254.
Enstöking, Enstöling, m. Enstöding,
enstöring. Lind Ord.
EnsuTad, p. adj. Försedd med enkel
sula. Ensoledt skoor. Skråord. 310 (1546).
Ensörjande, p. adj. 1. Enslig, afskild.
kunna vij och väl besinna medh hvad oroo
och ensöriande lägenheet E:rs M:t
(Sigismund) ibland det hårdnackade och
bångstyrige folket (Polackerna) vijstas. J.
Wer-wing 2, bil. 27 (1589). — 2. Förblifvande i
enkestånd, ogift, een eensöriande änkia.
Phrygius 3 Likpred. 4. K. M:tt... (vill)
komma prästeenkiorna i stifften ihåg med
något nödigt underhåld uthi deras
eensöriande lägenheet. Stjernman Riksd. 2:1202
(1652). så länge hon (enkedrottningen) i
detta sitt ensöriande ståndh täckes at
förblifva. 2:1362 (1660).
Ensörjande, n. Enkestånd. Gudh
wer-dighas ... edhers Frudöme vthi edhert
eensöriande fadherligen och mildelighen trösta.
P. Benedicti, tilegnan A 5 a. gamble moor
klagar så mycket öfver sin bedröfvelse och
ensöriande. Chronander Bel. I 7 b.
Ensörjelighet, f. Enkestånd. Gudh wille
... henne medh rijka hugswalelse vthi
hennes bedröffueliga ensöryeligheet trösta. A.
Andreæ Försp. till Uti. på Dan. dia.
Ensörjenhet, f. 1. Enslighet, afskildhet.
den oroo och ensörienhet Hans K. M:t
hafver ibland thet hårdnackade och bångstyrige
folket. J. Werwing 2, bil. 65 (1589). Se
Ensörjande 1. — 2. Enkling- eller
enkestånd. Oss (kon. Johan 3)... haffuer syndz
rådligist att öffuergiffue dhenne leedsame
ensöriendheet som wij på någen tijdh haffue
waridt vdi, och giffue Oss vdi echteskap
igen. HSH 34:91 (1585). een Turturduffua
... sörier sin maka, och uthi sinne
eensör-ienheet bliffuer eensligh oc eensam. så länge
hon leffuer. L. Laurentii Nyårspred. H 4 b.
Ental, n. 1. Samtal med sig sjelf
(soli-loqvium). om man sådana tanckar och
een-tal ... widh sigh sielff offta haffua wille.
L. Petri Dryck. B 5 a. — 2. Enskildt
samtal. [Isl. eintal.] kallade han Thore till
ental vid sig. Verelius Götr. 68.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
