Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Farkost ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Farkost
— 197 —
Fastelag
Farkost, m. Fordon, ther emillan (den
delade krigsmagten) förordnadhe han the
hindersamme fahrekostar, såsom vagnar,
the beladde voro medh rooff. Schroderus
Liv. 663.
Farlate, adj. 1. Hindrad från att fara,
resa. [Se Schlyter G/oss.] iak är en
far-late man aff longlig siukdom oc allerdomss
misfelle. H. Brask (Gust. 1 reg. ’3: 408.) —
2. Obrukbar, obegagnelig. Lårens swarade
sig strömen ey vmbäre kwnne med mindre
än hanss quern vorde ther ower farlatha.
HSH 16: 87 (1527). han hanom tilstood
(tillstadde) ... ey ath han skulle göre strömen
farlatha. Ders.
Farlig, adj. och adv. Ansenlig;
öfvermåttan. en farlig hop boskap och
små-kreatur voro inkomne i ärtåkrarne. Dalin
Vitt. II. 6:114. Een farlig länger truut sig som
en stång utskiuter Emellan ögonen (på
elefanten). Spegel Guds verk 221. det är ju
icke så farlig brått. Lagerström Gert 20.
Farnöte, n. (Se Söderwall farunöte.)
han war i floch och farnöthe i thet
forrede-lige wpror. Gust. 1 reg. 6:286. jag frågar
allenast, om I icke ären med i flock och
farnöt med dem, som hvar dag komma här
i huset tilhopa och rådslå om statssaker?
Lagerström Pol. kannst. 18.
Färre, m. Fargalt. Färre, Verres, Eber.
Schroderus Lex. 57. Lind Ord.
Farstuga, f. Förstuga. [Isl. farstofa.]
Petrus clappadhe på farstwffuo dörena... Thå
loth hon icke vpp farstwghet. NT 1526 Ap.
gern. 12:13,14. hon orkade följa dem uth i
farstuffuun. A. Oxenstjerna Brefl. 4:97.
Fart, f. 1. Fartyg, skepz esspingar och
andra små fahrter. Girs Gust. 1 kr. 223. —
2. Farvatten, them (fartygen) Konungh
Erich befalte giffuas löse medh åthvarning
at the ey offtare på then fahrt igen komma
skulle. Girs Er. 14 kr. 20.
Farvatten, n. Han haffuer doch giordt
migh så stoort förtreet, han haffuer så offta
waret j mitt farwatn (varit mig i vägen, till
hinders, till men). L. Petri Mandr. D 7 b.
Fasa, tr. 1. Skrämma. Ett spöke kan
rät snart en svagan mennskia fasa.
Achre-lius Vitt. 441. — 2. Frukta. Satan jag ej
fasar, Huru han ock rasar. Schmedeman
Vitt. 192. Sv. Psalmb. 216:8. Impers. O huru
fasade mig, när hvarcken hund eller hana
Höras kunde. U. Hjärne Vitt. 166.
Fasan, f. Fasa. K. Christierns namn
var ännu en fasan i Sverige. Dalin Hist.
III. 1:236. dess namn blir et rof för alla
tungor, och dess person en fasan för alla
ögon. Vitt. II. 6: 30. Kom, vinter, med din
hela fasan, Med is och snö! 5:367.
Fasant, m. Fasan. [Mnt. fasant, E.
pheasant.] Tu skall och kiöpa feta
capu-ner, Phasanter, ankor, och kalkuner. Tisbe 18.
Fast, adv. [T. fast.] 1. Mycket. Konun-
gen och alle hans tienare greto ganska fast.
2 Sam. 13:36. the fruchtadhe sigh ganska
fast. 2 Kon. 10: 4. the ... förskrecktes
offuer-måtron fast. Judith 14:17. itt stadigt
drypande tå fast regnar. Ord. 27:15. thes
(hafvets) bölior... fast bulra. Jer. 5: 22. Jona
gladdes fast öffuer then Kurbitzen. Jona
4: 6. Ther aff förfäradhes Konungen
Belsa-zer än nu fastare (mer.) Dan. 5: 9. Tå
ro-padhe the än nu fastare, Korsfest honom.
Marc. 15:14. weldughe och fast berychtadhe
män. 1 Mos. 6:4. städher som fast longt
jfrå tigh liggia. 5 Mos. 20: 15. Barsillaj
war fast gammal, wel ottatiyo åår. 2 Sam.
19:82. Herren är stoor och fast loffligh.
1 Ktön. 17 (16:25). tijn ondska är fast stoor
Job. 22: 5. Herre, war icke förfast wreedh.
Es. 64: 9. daghen war fast (långt)
fram-lidhen. Marc. 6:35. — 2. Fort. (han)
ha-stadhe sigh så fast at han stötte sigh. Tob.
11:10. The ridha grufveliga fast. Petrejus
Beskr. 5:18. Maria, tagh barnet, skynda fast.
Olfson Tre vise män C 2 b. Migh tycker
wij så sachta gåå, Nu lät oss stijgha fastare
på. Jesus lärer i templet 10. Han rijder
fastare ähn foglen flögh. Sv. forns. 1:282.
— 3. Säkert, för visso, fullt och fast. Hoo
sägher thet? står thet och til troende? Ja
fast thet. L. Petri 3 Post. 90 a. — 4. Nästan.
bry sin skalla fast i tu. S. Triewald 104.
Fasteduk, m. Duk, hvarmed altare och
bilder betäcktes under fastan. L. Petri
Kyrkost. 35 a.
Fastegång, m. Fastans ingång. [Isl.
föstugangr.] Huilken swen som embethet
winna wiill... han skall theras åldersman
•tilseia om fastegong och sedan
valburge-messe ther nest embetet eskia. Skråord.
230 (154 5).
Fastelag, m. Fastelagen, best form.
[Mnt. vastelavent, eg. faste-aftonen eller
dagen före fastans ingång.] Maskerad,
karneval, karnevalsupptåg, gyckelspel;
fast-lagsnarr. Szå bleffue the (P. Sunnanväder
och mäster Knut) införda i Stocholm medh
en fastelagen och wore iklädde gamble
vt-.nötte och slarffwota corkåpor, ridandes
åter-åffuoge på sultna hestar. Svart Kr. 112.
Thesse rijhm (verser om nyssnämnda
personer) wordo ... framförd medh fastelagx
åt-häffuor och action etc. Ders. 113. Presten
sporde om troona, och the (faddrarne) skulle
swara at the trodde, och wiste doch jntet
hwad then troon inbära hade, epter thet the
icke förstode målet (Latinen) ther the worde
tilsporde med, Hwad är thetta annat än som
en halff fastelaghen? O. Petri Handbok
Alb. När wij nw ansee ... theres funder,
see wij ther intit annat än fastolaghens
stycker, for ty the haffua sich medh vthwertes
åthäffuor lika som the wåre frome och godhe,
och ära doch onde nogh inuertes j hiertat.
1 Post. 65 a. (Guds råd om vår salighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
