Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fnalla ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fnalla
— 217 —
Fodring
Fnalla, tr. 1; Klå, rifva. Lind Ord.
Jfr Rietz. — 2. Spisa, äta. Sicken kalkon!
Den sku vi nu fnalla. Bellman 5:131.
Fnas, n. Utslag på huden, fnassel. thet
uthslagna fnaset faller af. Colerus 1:352.
Fnask, n. Guldhsmedhen legger guldhet
i elldhen,... ath han thet iffrå all
orenlig-heet fynt (fint) göra will, och huadh fnask
ther wedh hengher ... skal aff eldhen
för-brennas. L. Pet. Gothus 32 b. — Jfr
A11 erfnask.
Fnaska, tr. 1. Snatta. Hvar något godt
vankar, thet vele vij fnaska, Somt äta, somt
gömma med uthi vår taska. Törnevall C
la. — 2. Refl. Packa sig (bort). Fnaska
tigh hädan, och thet skal vara brått. S.
Brasck Förl. sonen L l a. Så fnaska tigh bort
och var ey seen. Ap. gern. M 2 a. fnaska
tigh strax aff min stufva. Chronander
Surge D 7 b. Fnaska tigh strax på dören
uth. Ders. F 2 a.
Fnaskaktig, adj. Snuskig? hafver varit
(honom) ett rychte påfördt, at han skall hafva
flagit et fööl... Och nu åffentlig sig å tinget
opbiudher, at dher någon ährlig menniskia
veet, at han haffver sådant fnaskachtigt
hand-värck öfvat, han ville fästa foot emoot honom.
HSH 39:328 (1652).
Fnasla, f. Fnassel. fölle fnaslorne (Isl.
ühreinindi) af honom såsom fiäll utaf fiskar.
Reen hjelm ’26.
Fnis, n. Mjell, fnassel i hufvudet. Lind
Ord.
Fnisla, intr. Fnissa. Lind Ord.
Fnock, n. Fnugg, lo, lugg. fnoch aff
ull eller lijn, floccus. Comenius Tung.
index. fnåck och linskaf. Runius 2:8.
Fnös, n. ? Een kappe brännevijn eller
två, Skulle det icke dåga och smaka uppå
Så länge (till dess) du finge itt annat fnoos
(rus?) Och gamble öhloset ginge sin koos.
Beronius F3b.
Fnugg, n. Kringflygande stoft, och bleff
lufften af damb, fnugg och pijlskothen i
vädret så mörck, at man trodde thet dagen
vore förvandlad uthi natt. Sylvius Er. Ol.
45. thet ifrån stofftet up åth himmelen
up-gående dam och fnugg. Curt. 355.
Fnysa, intr. Flåsa, then sofvande fnyser
och snarkar. Comenius Tung. 352.
Fnyske, n. "Ask som man förvarar
fny-ske (fnöske) uti." Spegel Ord. Thenna
träta och religions åthskilligheet... var thet
fnyske theruthinnan eelden förvarades, som
strax ther effter med fullan låga brände.
Gust. Adolf Skr. 80.
Fnök, m. Nys. Orsaken till
Frantzo-sernes skyndsamma aftåg haar varit Printz
Vaudemontz annalkande medh 4000 ryttare,
som dhe fådt fnööken af. Nordin
Krigs-hist. 2:117 (1690).
Fnösk, m. Fnöske. [Isl. fnjöskr, m.]
Lind Ord.
Fnöskot, adj. Torr, murken. fnöskote
stubbar. Stjernhjelm Here. 465.
Focka, f. Fock. [Isl. focka. B. Hald.}
Krafvelen fick up fåckan igen. Girs Gust. 1
kr. 153. Fockan giordes stinn, Eurelius
Vitt. 48. tag tin fokka vara Och fira på tit
skööt. Spegel Guds verk 70. Focka. Lind
Ord.
Fockedrag, n. Tåg, hvarmed focken
handteras, skööt han aff fåckedraget på
Krafvelen. Girs Gust. 1 kr. 153.
Foder, n. 1. Fodral.. Behåll til at
förvara saker uthi äre: Kistor, skåp, ... foder,
lådor. Comenius Tung. 552. — 2.
Öfverdrag till den på fanstången sammanrullade
fanan, en dräng ... tog fanan utaf stången,
sättiandes fodert sedan däruppå igen. Tegel
Er. 14 hist. 269.
Foderduk, m. Ett slags tyg eller kläde,
som måhända användes både till foder och
öfvertyg. [Mnt. voderdok, T. futtertuch.]
Pannus subducticius, foderdwk. Var. rer.
voc. E 7 a. Alen foderduk v öre. Gust. 1
reg. 1:153. wiliom wij och ath tw bestyrer
oss ... noghen gwl foderduck tiil woorth egit
behoff. 2:45. foorduck eller annett grofft
klede. RR 15/s 1542.
Fodergrann, adj. Granntyckt på
(betes)-foder. Colerus 2:28.
Foderhus, n. röker tobak i lada,
foderhus, eller annorstädes, ther eld lätteliga kan
tändas. Lag 1734 B B. 24:1.
Foderkorn, n. Säd till foder åt boskap.
thet fodher korn ... som Landbona plägha
vthgöra til för:da gårdz behoff. Gust. 1 reg.
6: 329.
Foderlopp, n. Se Hästelopp. Jfr
Hallenberg Mynt 178.
Foderman, m. Person, som hade att
vakta och sköta de hästar, hvilka vid
krigståg forslade arkliet. Adlersparre Afh.
270. Anders Monssonn, fodermann ... som
haffuer hafftt the vtthgärdz häster
hender-emellenn. Hist. handl. 13. 1:237 (1566).
Fodertrång, f. och n. Foderbrist,
foder-trång, när lijtet höö är. Colerus 2:12.
Foderverk, Forverk, n. Pelsverk.
Skinnaren reeder skinvahrur (fodervärck) uthaff
skinn. Comenius Tung. 507. aff nyttige
skogar öfuerflöder dett (Finland), medh
myc-kenheet utaf fogeli och forverck. HSH 31:
428. (1638). [D. foerværk.]
Fodring, f. 1. Utfodring. (Jfr Schlyter
Gloss.) the måge ... vara quit och ffrij för
the twå hester her jffuer axelson öffuer
laglig fodringh them pålagt haffde. Gust. 1 reg.
4: 322. the måge leije för k(ongZ): foringhen
i thetta åår, med så skäl att the skole giffue
200 järn för 8 heste. 7:4. Biscopz
fodrin-ghen aff prestenar och aff sina egna
Land-boor. 7:27. i haffue skickat hesterna vth
j fodringen vtaff borgeleyen. 7:183. badha
fodringanar, stora fodhringen och kongxforin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
