Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fordersam ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fordersam
— 220 -
Foroman
Fordersam, adj. Skyndsam. Vår nådiga
villias fordersamma fullbordan. Stjernman
Com. 4:516 (1682). samme byten
deras-for-dersammeste richtigheet vinna måtte. Riksd.
3:2039 (1689).
Fordra, tr. [Mnt. vorderen. Jfr Schlyter
Gloss. forfia.] 1. Befordra, fortskaffa,
af-färda. han (Pharao) befalte sina men om
honom (Abraham), at the skulle foordra
honom och hans hustru och alt thet han hadhe.
1 Mos. 12:20. foordrade the honom in til
Cesaream. Ap. gern. 9:30. jfrå Macedonien
(ville jag) komma til idher igen, och aff idher
foordras til Judeam. 2 Cor. 1:16. förde
them genom Rödhahaffuet, och fordradhe
them öffuer mykin watn. L. Petri Sal.
vish. 10:18. han foordrar oss så, på sins
eghen lekamens öök, til thet retta
herber-ghet. 2 Post. 231 a. Dalekaraner fordrade
samme Daleiunckar frij och behollen aff
Rijket och in i Nörige. Svart Kr. ill. —
2. Framföra, framställa. Effter the wore
enfallige bönder och talade vid en herre och
Konung, frucktade han att the icke skulle
kunna föra och fordra sijn ord så att ther
mötte wara något bestond medh. Svart Kr.
161. — 3. Befordra, befrämja, försörja, vårda
sig om. blodz vtgiutilse ... cristne men pläga
åff stilla oc icke fordra oc åstad komma.
Gust. 1 reg. 6: 218. rettferdigheet fordrar til
lijffs, men fara effter ondt, thet fordrar til
dödhen. Ord. 11:19. Jfr Luc. 17:33. han
... hielper och foordrar theras saak til en
godh enda. L. Petri 3 Post. 35 a. tu
fordrar min rett. Dav. ps. 9: 5. Hon fordrade
lyckosambliga fram deras werck. Sal. vish.
11:1. Then rena Euangeliska lärona wille
han . .. fordra öffuer alt sitt Rijke. Svart
Kr. 99. han wille gerna fordra och beskydda
kyrckiones personer. Ders. 130. Tå ropade
almogen, att the wille beholla theres munckar
... effter the skulle sielffue föda och fordra
them. Ders. 102. hwar skulle tiena och foordra
then andra. L. Petri 2 Post. 53 a. nogor
bliffuer så siuk ij stadenom, att han icke
kunne fordra sigh sielff, och ville for then
skull gärna ij siukestuffuona. Gust. 1 reg.
8:297. foordrer kötet, doch icke til käti.
Rom. 13: 14. ingen haffuer någhon tijdh
hatat sitt eghit kött, vthan heller födher och
fordrar thet. Eph. 5: 29. — 4. Kalla, inkalla.
Anno 1514 bleff han (Gustaf Vasa) aff
Rijk-sens Förste vnge Her Steen Stwre fordrat
till hoffue. Svart Kr. 3.
Fordrare, m. Befordrare. [Mnt.
vorde-rer, T. förderer.] Gudz ordz bekennare och
fordrare. Uti. på Dan. 121. mine gunstighe
fordrare. P. L. Gothus 2 Uti. A 2 a.
Ford(r)erska, f. Befordrarinna. min
gunstiga goda vän och forders ka. Balck
Esop. 13.
Fordring, f. 1. Befordran, bistånd, hjelp.
[Mnt. vorderinge, T. förderung.] Joen Scriff-
uere .. . hade genom Konungens nådiga
fordring bekommit Moens Greens
effterleffuer-ska till ächta. Svart Kr. 161. thesse skääl
hade doch ringa warit till fordring och hade
föga gullet. Ders. 8. 2. Förtäring, kost.
Gestgifvere vare förtenckte at hafve j
för-rådh the nödhtorfter som väghfarende folck
behöfve, och icke heller j så måtte någhrom
huus och fordring sönie. Stjernman Com.
1:409 (1593).
Förk, m. Gaffel, högaffel; bärling; puls.
[Isl. foricr, Mnt. vorke, T. forke.] Se Rietz.
Furcilla, gaffel, förk. Var. rer. voc. G 7 a.
Bärling, Forck, Contus, Störstange.
Schroderus Lex. 34. Forkar eller stötestänger.
Malmborg 513
Forka, tr. Drifva, stöta, begynte ... then
ene fahrkosten forcka och drijfva then andra
sin koos undan. Sylvius Curt. 680.
Forka, intr och tr. F. för någon,
intala, uppmana någon. Han haffver jw
hästar som noghot orka, Ty måste iagh fast
för honom forka, Att han nu vill undsättia
migh een. Rondeletius 35. Forka (mana)
för en, für einen sprechen, ihn bey jemand
vertreten. — Forka (förmana eller varna)
någon, einen vermahnen oder warnen,
ver-warnen. Lind Ord. Jfr Rietz.
Forkett, m. Hvarje musketerare
medförde en s. k. muskötgaffel (forkett,
four-chette), för att begagnas såsom stöd vid
skjutningen. Den bestod af ett träskaft,
vanligen af ask, med långa jernskenor och en
lång, hvass udd i den nedra ändan, hvilken
nedsattes i marken, under det musköten
hvilade mot den öfre. Hamilton 115.
Form, m. Band, form, Involucrum,
Bü-cherband. Schroderus Lex. 40.
Forma, f. 1. Form, sätt. (hafva) then
retta formon och settet til at bidia, nemliga,
at wij skole bidia j Jesu Christi nampn.
l. Petri 2 Post. 75 b. — 2. Bild, urbild.
the fyra Riken, som han tilförenna medh
thet stora beletet beteknadhe, them seer
han åter här vthi een annor formo eller
lijknelse. Försp. till Dan. tu ... haffuer
formon (fiöpfptuoiv) til thet som wetandes och
rett är j Laghen. Rom. 2:20.
Forn, adj. 1. Gammal, forntida, wij
hålle oss in til gammalt och fornt. L. Petri
Dial. om mess. l b. — 2. Förtorkad,
mur-ken. een nogot grön eek, dock alldeles
foren j toppen. HSH 39:341 (1677).
Forna, intr. Förtorka, murkna. [-[Isl./yr-nast.]-] {+[Isl./yr-
nast.]+} samma trän ej skola hastigt foorna.
Spegel Guds verk 124. Eken dör först i
toppen, som fornar. Tegnér 7:14.
Fornhäfdare, m. Häfdatecknare,
om-tänkte fornhäfdare trefvos och upmuntrades
(i Athen). Berch (VAH 1755, 1:127).
Foroman, Föreman, m. Körsven. [Mnt.
vorman.] Auriga, foroman. Var. rer. voc.
Dia. han (konungen) sadhe til sin foro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
