Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fäkteri ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fäkteri
— 247 —
Fänglig
Hallenberg Mynt 246 (1541). skall och
bestyras (vid Nyköpings slott) gode
miölke-deior och fäkonar som granneligen haffue
tillsyn met boskapen att han blifver wäll
pyntat för lus, skab och kiöldt. Gjörwell
Nya Sv. bibi. 2:352 (1583).
Fäkteri, n. Fäktning. [T. fechterei.]
■öfva sigh ... medh fechterij. L. Petri Kr. 74.
Fäkulla, f. Vallkulla, fäkullor och
vallpojkar. Rudbeck Att. 1:289.
Fälas, dep. Förfäras. [Isl. fælast.]
å-skådandes honom (döden) med trones ögon,
bör man ey så mycket för honom fälas.
Hermelin Fia.
Fäle, Fälle, adv. Mycket, högligen. [Jfr
D. fæl.] en felle gamball man. HSH 39:
289 (1643). en fällegamull man. Ders. s. 294.
fälegamull. 295.
Fälen, adj. Förfärad. [Isl. fcelinn.] af
häpnad steel och fälen. Eurelius Vitt. 8.
Fälla, intr. Falla i pris. [Jfr Isl./<?//a,
förminska.] när thet fremmende godz
begynner felle, så kann mann och tyghe
bät-ther köp på the indlendske warur. HSH 27:
140 (1565).
Fällboredare, m. Sämskmakare.
Fäl-boredarne ... skole för lilla tullen vara frij
•och okrafde af de vahrur, som deras
handt-värck i synnerhet angå, nembl. på alla
säm-skade och beredde hudar och skinn.
Stjernman Com. 2:208 (1639). Jfr Rietz.
Fälle, se Fäle.
Fält, adv. Hafva fält om (brådt om).
Lind Ord. Se Rietz Felt.
Fältflyktig, adj. Som flytt från
stridsfältet, desertör, öfverlöpare. [Mnt.
velt-vluchtich, T. feldfliichtig.] de som äre
feldt-flychtige och fly ifrån theras rätta Herre i
strid och örlig. Schmedeman Just. 7 (1538).
Och begynte her Steen kalla Swanta
felt-flychtigh, och sadhe honom haffua rymdt
vndan rikesens baneer. O. Petri Kr. 287.
The Swenske fäldtfluchtige förrädare som
medh honom (Krist. Tyrann) wore. Svart
Kr. 165.. emoot dieffuulen, werldena och
wårt eghit kött fechta och för them iw icke
wika och feldflyctige warda. P. Erici 4: 81 a.
Varder någon fahna heller regemente
felt-flychtigh. Gust. Adolf Skr. 247. Någre,
som af skräck äre fäldflychtige blefne.
"Stjernhjelm Fredsafl 4 intr.
Fältflyktighet, f. thett fremande
krigz-fålks fälttflychtighett. Hallenberg Handl.
•69 (1613).
Fältförare, m. Anförare. [T. feldfiihrer.]
fölia wår feltförare ... Jesu Christo in j thet
ewigha liffuet. P. Erici 2:8 a.
Fältherre, m. Den, som förde befälet
öfver en i fält varande krigshär, kallades i
början af Gustaf Adolfs regering
General-fältöfverste, men sedan vanligen Fältherre
eller General-fältherre. Närmast denne stod
Fält-marskalken. Hamilton 43.
Fältmärke, n. Fälttecken, fana. (han)
med riks baneret kom, Och med
trompete-skall samt trummeslag lät sväfva Fältmärket
på sin stång. Spegel ’Tillsl. par. 98.
Fältprofoss, m., se Profoss.
Fältputs, m Krigsputs. Fienden kan man
ofta ... medh fäldtputzsar förraska. Phrygius
1 Likpred. D3a.
Fältskri, n. Fältrop, härskri. [T. [-feld-geschrei.]-] {+feld-
geschrei.]+} Gideons landzknechter ropade j
slagtningen, Här är Herren och Gideon, och
giorde medh sådana lösn och feldskrij
fienderna så willa och förskreckta, at the slogo
hwar annan inbyrdes. P. Erici 1:100 a.
Fältskytt, n. Fältartilleri (bestående af
fält-, half- och treqvartersslangor, falkneter,
falkuner, mickhakar m. fi.). Adlersparre
Afh. 236. Jfr Röding 170.
Fältslanga, f. Ett slags kanon af omkr.
14 fots längd och 10 till 12 skeppunds vigt,
hvarmed sköts en 12 markers jernkula. [T.
feldschlange.] Adlersparre Afh. £38.
Fäläger, n. Lägerstad för boskap. Achors
daal skal itt fääläghre warda. Es. 65:10.
Fämark, f. Betesmark, the hade tept
sig någre lyckior in opå then fämarck ...
som them innan theras stadz råmerckier
tillagt var. Stjernman Com. 1:43 (1538).
Fän, f. 1. Fena. — 2/ Skal, hylsa. Fän
på bönor, malt etc. Lind Ord. Jfr Rietz Fen.
Fän, m., se Fan.
Fänga, intr. och tr. 1. Fatta eld, brinna.
Om en eeld vpkommer, och fenger j törne.
2 Mos. 22:6. Herrans eeld fengde jbland
them. 4 Mos. 11:1. itt fengekrut snart
fenger och brinner. P. Erici 1:188 b. the
unge fängia uthi såsom fnyske eller tunder.
A. Laurent» Hust. 340. tå skulle kruthet
fängia an. Tegel Gust. 1 hist. 2:74. i
grannens gård fängdt an en faslig låga.
Rudeen 174. — 2. Tända, bränna, hwart
the (ogudaktige) komma, så fengia the eeld.
P. Erici 4:75 a. Nu fänger elden an min
kistor och skatull. Kolmodin Qy. sp. 1:30.
när man fordom hengde Stålspeglar moot
een muur, tå strax the samma fängde,
Förmedelst soolens hielp, på huusen eld och
låga. Spegel Guds verk 154. hans
Arclie-mestare ... fängde sielf en half Cartou af
(afbr ände, affyrade). Tegel Er. 14 hist. 121.
Fängare, m. Fångare. [T. fänger.] Så
liten siöö ey fins, så vilt ock haaff ey är
Och skogh, som fängiaren ey någhot frå
heembär. Sparman Sund. sp. 27.
Fängeflaska, f. Flaska med tändsats.
Halffue hakar ... Ter till Krut flaskor (och)
Fenge flaskor. HSH 37:66 (1548).
Fängelse, n. Fångenskap. Vthi femte
och- tiwghunde årena aff wårt fängelse.
Hes. 40: l. Cupido ... roser af sitt fängelse.
Stjernhjelm Fångne Cup. 8 intr.
Fänglig, Fän kl ig, adj. Fängslig. [T.
fänglich, Mnt. venklik.] laathe j kastha ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
