Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Färg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Färg — 249 — Föda
Färg, m. = Färgstock. [Isl. far g, n.
press; farga, fergja, pressa.] Timber,
näfver, färg, taakhalm, stöör och gärdzle, som på
prestebohlet fallet eller hugget är.
Schmedeman Just. 33 (1559). Färgh, Tegula,
Zie-gel. Schroderus Lex. 36.
Färga, f. Färg. Theras fergha war
rö-dhare än Korall. Jer. klag. 4:7. ferghar
thet medh rödha och hwita fergho. Vish.
13:14. Ty kärlek dömer likaså, det må man
säkert svärja, Som när en blind, det han
ock är, vill tala om en färga. Eldh Myrt.
46. En liuflig ros i dag, en lilja har i går
Sitt prål, sin färga mist. S. Triewald 62.
Väl talar jag här om, som blind om färgor
dömmer. Kolmodin Qy. sp. 2: 223. thet
skal wara then färgha (drägtens färg,
uniform eller livré) och merke genom hwilket
wij skole warda kende for Christi leriungar,
at wij elske hwar annan inbördes. O. Petri
2 Post. 140b. (Jfr Hoffärg.)
Färga, tr. 1. Sminka, hon ferghadhe
sitt ansichte. 2 Kon. 9:30. tu ... ferghadhe
tigh, och prydde tigh. Hes. 23: 40. — 2. Refl.
Visa sin färg. [Jfr T. sich färben.] wijnet
... står så rödt, och fergar sigh j skålenne.
L. Petri Sal. ord. 23:31.
Färgan, f. Ett slags kortspel.
Stjernhjelm Here. 154. (Jfr F. couleur.)
Färgstock, m. Stock eller stång,
hvarmed näfvern på ett tak tilltryckes och
fasthålles. (Jfr Färg.) takedt... war taakat
medh fergstockar och näffuer. Svart Kr. 33.
Färil, m. Fjäril. Papilio, färil, sommar
fogel. Var. rer. voc. q 2 b. Lind Ord.
Färja, se F j ä r j a.
Färje, m. Genom fåror afdeladt
åkerstycke, teg. (Se Rietz Fjära; Spegel Ord.
fierja^ hand hade intagat thuå færiar iordh
aff hans grannes ... acker och hafftt i sex
aar, ock wille holde for wildiord ock
ind-tecktt till szin gaard. HSH 29:119 (1542).
Färjestad, m. böjde hon resan ... åt
färjestaden Cales (Calais) och kom väl öfver
in i England. S. Elofsson 143.
Färla, f. Fjäril. Färla’ färlor. Dalin
Vitt. I. 1:5; 111:40. sommarens färlor.
Wi-vallius 330.
Färlig, adj. Farlig, vådlig. [T. fährlich.]
förstadöme är itt färlighit embete. O. Petri
2 Förman. A 4 a.
Färma, Färmelse, se Ferma,
Fertil e 1 s e.
Färop, n. Råmande. man hörer ther
(i fäbodarna) nu intet fääroop meer. Jer.
9:10.
Färsk, adj. 1. Frisk, han skal huarken
fersk eller torr wijnbäär äta. 4 Mos. 6:3.
han (elden) skal förtära bådhe fersk trää och
torr. Hes. 21 (20:47). hiorten ropar effter
fersk t watn. Ps. 42:2. fetalie Slottedt och
bemannadt medh ferskt folk. Svart Kr. 50.
Thet är et stort fel med vår academiska
ungdom, at man i sin ferskaste ålder så
gerna försummar minnessakerna. Rydelius
Förn. öfn. 149. — 2. På f. fot, på stående
fot, genast, att man på färschen foot
ful-fölgde (förföljde) them. RR 10/s 1543.
Fässing, f. Med halm eller hö stoppad
säck, brukad som bolster, madrass. Fässing,
culcitra stramentitia, oxißà?. Helsingius.
Paulus sade, j skolen i thenna natten
herbergera migh. (Munken svarade) Vel an
thet må ock så skee, legger idher ther neder
på min halmfässing. Laurelius Påf. anat.
214. Fässäng, fässing. Lind Ord. Se Rietz.
Fässla, tr. Fängsla, fjettra. [T. fesseln.]
bind och fässla them usle! Stjernhjelm
Fångne Cup. 5 intr.
Fäst, f. Fästningsgåfva, morgongåfva.
Konungen utlofvar sig vela framdeles
stadfästa allt hvad som Hertigen i fäst erna och
beskeda vill den qvinnsperson Gud täckes
beskära honom till husfru, der hon kan
underhållas af uti sitt enkostånd. S.
Elofsson 212.
Fästedont, m. (Se Dynt, slag. Jfr Rietz
Fästedunnt.) Olaus Magnus schriffuer uthi
sijn Chrönika, ... at brudgummen plägar
sijna brudh medh en ring, såsom och än
nw j bruk är, troloffua och fästa. Ther til
medh plägha the (sägher han) som tå ther
tilstädhes försambladhe äre, slå hvar andra
j ryggen fästedont, ther medh tilkenna
giff-uandes, at thet som tå skeedt är, böör
ihogh-kommas och icke förgätas. T. Johannis
Fästn. G 12 a.
Fästejungfru, f. Fästmö, han mötte
kennes viid them (godsen) jgen på sin
feste-iomfrugess vægne. Gust. 1 reg. 4: l.
Fästesven, m. Fästman, en fästesvän
begiffuer sigh, sedhan trooloffningen är
öff-uerstånden, til sins fadhers gård eller eghit
hws, ther til at beredha och tilpynta
bygg-ningar och målningar, klädhningar och
för-ähringar och annat meer, hvadh som är til
bröllops höghtijdhen högtnödigt, och på
sijdh-stonne kommer igen medh ett ståteligit
medh-fölie, til at anamma sijn brudh. Phrygius
Him. lif. 78.
Fästningeöl, n. Trolofningsfest.
fest-ninge öl var giordt emellom fru ingegärdz
dotter och dala tiwffuen. Gust. 1 reg. 5: 253.
hade the hafft gott folck till witthne öffuer
theris ächteschap och fästninge ööll. HSH
5: 33^(1569).
Fät, adj. Ifrig, fiken. Månge Hispanier
hafva hungrat sig till döds, i det de rände
så fääte efter gull, så att de förgåte försörja
sitt köke. Schroderus Uss. E2a.
Fävulen, adj. Fäaktig, fäartad. En
menniskio blygd är, att markattor ofta
efterapa våra fävulna olater. Tessin Skr. 1:15.
Fäxa, f. Råglosta (Bromus secalinus L.)
Eurelius Vitt. 65.
Föda, tr. 1. Afla. Adam ... födde en son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
